han kunde se det lilla röda taket, behöll han tillochmed sitt eget fickur i handen, räknande minuterna, som ännu lågo emellan hans första och andra sjukbesök. visarne på uren inom Schillingslust hade ännu ej på långt när hunnit den folla tredje eftermiddagstimman, innan doktor Strahl redan var rustad att, denna gång åtföljd af Margaretha, anträda den utlofvade vandringen till det lilla huset. Båda voro fullastade med alla möjliga förfriskningar, hvilka, om de ock ej syntes onndgängligt nödvändiga, likväl buro vittne om den goda vilja och det deltagande, som lifvade de båda systrarna i afseende på deras sjuka väninna. Doktorn hade mycket brådtom på denna vandring, och Margaretha måste samla sina krafter för att kunna hålla jemna steg med honom. På så sätt hunno de snart fram till Janes bostad, och den gamla Rebecka var vaksam nog, för att höra den sakta bultning, hvarmed läkaren och hans ledsagarinna begärde inträde. — Hur är det? var Reinholds första fråga till den honom med glädje emottagande tjenarinnan. Är den sjuka bättre? Gumman skakade bedröfvad på det gråa hufvudet och sade: — Jag tror det ej. Hon har varit mycket orolig och beständigt frågat hur mycket klockan är. Reinhold, nu redan bekant i huset, öppnade sakta för Margaretha dörren till sjukrummet, och denna framträdde först till soffan. Men knappt hade hon sett den sjukas af en stark rodnad betäckta ansigte och hennes lidande min, innan hon, häftigt upprörd, knäföll tätt vid Janes sida, fattande hennes hand samt sakta betäckande den med kyssar. Jane blickade nästan förvånad upp, men blott en moment dröjde hennes feberaktigt blixtrande öga på den tyst gråtande flickan; derefter riktade det sig med forskande spänning och nästan stirrande på läkaren, som stod omedelbart bakom den knäböjande. — Låt mig komma fram, Margaretha, hviskade denne sakta till henne, och straxt derpå hade bon lydigt tagit plats på en stol i närheten, och Reinhold satt åter bredvid den sjuka, som fortfarande höll sina ögon fästade på honom, utan att göra någon rörelse eller yttra ett ord.