Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 juli 1867, sida 1

dor, och dervid afgå likväl 16 klasser a sde 95, nemligen utställningen af lefvand Dprodukter, af trädgårdsodling och landt rtbruk, inom hvilka klasser priserna kom åsma att bestämmas och utdelas först vi expositionens slut. n. Skall man för öfrigt efter denna kata —log söka rätt vå något serskildt, så ha I man i de flesta fall tagit sig vatten öfvej hufvudet, såvida man icke nöjer sig mec 3vissa större utställningar, som genast fal. sla i ögonen, då man vet hvar man skal i! söka dem. Jag vill taga ett exempel. En parisiska besöker expositionen. Ilon sär naturligtvis ett fint bildadt fruntimmer, hon som alla pariserskor, ty redani barndomen talar hon fransyska som en infödd. Men hennes kunskap i geografien är händelsevis något bristfällig, ty hon har aldrig sett en verldskarta. Hon känner förträffligt till Paris närmast omkring Boulevarderna, Champs Elystes och Boulognerskogen; hon känner till Versailles, Saint Cloud, Fontainebleau och Vincennes; hon känner åtskilliga af Europas hufvudstäder till namnet och har varit vid ett par tyIska badorter — men la Sudde — Quest ce que cest la Sutde? — la Suisse ? — Mais non madame! la Suede, cest— la Suede. — Ah ga! Je sais — les gants de Suede. Och dervid visar hon sin lilla vackra handskbeklädda hand. Fransyskan har alltid en liten vacker hand, och hen visar den så gerna och så väl. Så kallade svenska handskar höra till den fina promenadtoiletten, och hon bar nyttjat sådana dagligen sedan hon var litet barn. Hon fattar genast en viss sympathi för la Sudde. Hon har hyrt sig en ,chaise roulante och ger sin tvåbenta dragare, häst och kusk i en person, befallning att föra henne till svenska afdelningen. Hon vill se veritabla prisbelönta svenska handskar, och hon vill köpa sig ett par dussin, det räcker jemt för en månad. Se här står i priskatalogen: , Mention honorable. A.—J. Hirsch. Stockholm. Ganterie Sucde. Händelsevis möter hon mig i gången och, som hon tycker att jag ser hemmastadd ut här i afdelningen, frågar hon mig efter de svenska handskarne. Utan minsta bryderi, ty jag är redan van vid den frågan, svarar jag alldeles som en bodbetjent: — Madame, vi ha icke några inne nu för ögonblicket, men vi vänta med första lägenhet ett parti från Stockholm. — Men här står att de hafva fått mention honorable, de måste väl finnas på expositionen. — Utsåldt, madame, utsåldt hvart enda par. (Jag skäms nemligen att säga, att det aldrig här funnits ett enda par). Men huru är det då möjligt att de fått pris, frågar ni. De voro anmälda och stodo sålunda upptagna i katalogen, det är allt hvad jag kan svara. Emellertid har man från Stockholm efterskrifvit ett parti, som måhända redan anländt för att representera den något oväntade belöningen. Hade vederbörande juryer ingen värre orättvisa på sitt samvete, så ginge det väl an. Men jag vågar påstå, att hela detta prisbelöning ende är lika omöjligt att i praktiken rättvist tillämpa, som det i grunden hvilar på en demoraliserande prin-: cip, en yngre broder till ordensväsendet. Il vad expositionerna förmå gagna industrien, icke är det genom prisbelöningarna, som, genom att störande och ofta orättvist s ingripa i den fria konkurrensen, väl sna-s rare skada än gagna. : Den kommission, som blifvit nedsatt för!? att, med anledning af talrika klagomål, l V I som kommit ända till kejserliga kommissionen, granska juryns domar, skall oförtöfvadt träda i verksamhet. Den får nog mycket att göra, om den skall rätta alla misstag och godtgöra alla orättvisor. IIvad skall den i alla fall kunna uträtta. Nittio-s fem klassjuryer, tio gruppjuryer och en s3 rentraljury hafva med yttersta ansträng-Jj ning framkläckt de nu utdelade belönin-så garne, likasom tuppen värper i abehoken s it snälla barn. Skall nu en revisionskof mitt knacka sönder alla äggen, för att sele efter, hvilka som äro rötägg? 8 Låt bli att bråka, det är mitt råd. Saken är i grunden sjuk, och ju mindre man rör vid den desto bittre. 5 Man har mycket talat om den rapport, f 1 1 J som skall utarbetas öfver expositionen och li som skall redogöra för alla de framsteg, som gjorts inom alla skilda industrigrenar.j ingen utställares namn skall blifva synligt s1 denna anmärkningsvärda bok, hvars re-4 laktion hr Michel Chevalier erhållit upp-! hrag att ombesörja. Förteckningen påli nedarbetarne upptager en lysande rad afsf amn, alla de förnämsta auktoriteter hvar nm sitt fack. n Men denna bok ligger ännu i de respek-f ive storheternas bläckhorn, och en omätlig atalog full af otaliga felaktigheter är, jemte t m mängd intetsägande tidvingsartiklar, b