Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 juli 1867, sida 2

— LVustresor. Typografiska föreningen firade i Söndags sin 21Sta sommarhögtidsdag med en lustfärd till Näsby vid Mariefredsviken. Föreningen hade för detta ändamål förhyrt ångfartyget Nordensom afgick kl. 17 9 på morgonen under musik, som utfördes af en medföljande musikkår. Allmänna sångföreningen afgick samtidigt, med ångfartygen ,,Garibaldi och Norberg, till egendomen Ekensberg. P, PE — ett annat sällskap — hade förhyrt ångbåten ,, Färdig, hvilken företog en resa åt skärgården, med Sandhamn till mål, och ledamöterna af sällskapet ,,D. G. styrde med ångfartyget ,Runan kurs öfver Stora Wärtan till det vackra herresätet Rydboholm, der en glad dag tillbringades. Medlemmarne af 9:de skarpskyttekompaniet voro af sin chef, fil. d:r Sohlman, bjudne att tillbringa Föadagen på hans egendom i närheten af IIudfinge station, och afgingo de med morgonens antåg. — Långväga resande. I Dag. Nyheter berättas: Sedan ett par dagar gästas hufvudstaden af tvenne köpmän från Jerusalem. De hafva, då de visat sig ute i staden, väckt mycken uppmärksamhet; det är också något sällsynt att få se österländska drägter på Stockholms gator, och ännu sällsyntare att der se resande ifrån den namnkunniga judastaden. Ulllerärt fynd. I A.B. läses: En af de största boksamlingar, som af enskild man bildats i vårt land, var den, som presidenten i kammarkollegium, grefve Carl Fredrik Piper, på 1720och 1730-talen från alla håll sammandrog och on på 1710-talet flyttades till herresätet a i Vestmanland. Den qvarstod der länge; men då stället i början af 1800-talet undergick snart sagdt en verklig sköfling, blef äfven presidenten Pipers bibliotek fördt till Stockholm och försåldes der på offentlig auktion (1804). Då försäljningskatalogen finnes tryckt, och der bland mycket annat äfven upptages en mängd handskrifter, ha våra sednare bokkännare allmänt antagit, att allt hvad Piper efterlemnat i bokväg blifvit vid detta tillfälle skingradt; och på denna grund ha inga efterforskningar gjorts. Emellertid har det helt nyligen visat sig, att detta antagande, så sannolikt det än synes, varit förhastadt; ithy att en bland våra bokälskare på Engsö funnit ej obetydliga qvarlefvor af det forna Piperska biblioteket, och isynnerhet en hel mängd handskrifter af äldre och yngre datum. Den största märkvärdigheten bland dessa tillkommer fem medeltidshandskrifter, som ingen nyare forskare känt till, och bland hvilka isynnerhet en kan anses såsom ett fynd af vigt. Det är nemligen en vidlyftig och utmärkt väl textad handskrift af skriften Jlinna tröst, det enda kända exemplaret. Sedan v. Stiernman i sitt Tal om de lärda vettenskapers tilstånd i Svearike, under hedendoms och påfvedöms tiden (Stockholm 1759) anförde och lemnade några små utdrag ur densamma, har man ej haft kännedom om dess befintlighet och derför antagit att den redan förut gått förlorad vid Rälambska bibliotekets brand (1751). Stiernman nämner dock endast att han haft handskriften till låns, men ej från hvem. Det har nu visat sig, att det var Piper, som på öfverste Gyllengrips auktion (1737) räddade densamma. en eger den stora märkvärdigheten att vara författad af Sancta Catharina, heliga Birgittas dotter (t 1381), samt har tillika i språkligt hänseende framstående förtjenster. Det är här man läser meningar sådana som följande: (vi modernisera blott stafsättet): Ty beder jag alla dem, som denna bok läsa eller höra, om de hafva nägot funnit annorledes skrifvet i andra böcker, att de ej för den skull straffa denna boken; förty jag vill det så för mig taga, och hvar som något ärende är offlongt (för mycket långt) och ledsamt, det vill jag stinnt (kort, sammanträngdt) göra, och hvar som något är stinnt och ej väl underståndeligt (förståeligt), der vill jag något tillsätta; och hyar som något onyttigt är och ej sanningen likt, der vill jag afslå och låta fara, och utvälja och nmansamka det som sannt är och fagert och len trösteligt, likavis som läkarne utvälja nyttigaste roten till sin läkedom, och dufvan det skönaste kornet till sin föda, och jungfrun det fagraste blomster till sin krans. Och i denna blida, af poesifulla liknelser uppburna stil är hela arbetet författadt. Handskriften omfattar emellertid endast dess första del, såsom tillkännages i slutet; om mer blifvit författadt känner man ej. De ga medeltidshandskrifterna, ehuru alla af högt värde, kunna dock ej i vigt mäta sig med den nu nämnda. De äro: en Upplandslag, utomordentligt väl skrifven och säkert en af de äldsta codices af denna lag, med sirliga, delvis förgyllda initialer och alltigenom linierad, textad på det finaste hvita pergament af en Jacobus, som nä ner sig på sista sidan i en latinsk hexameter; vidare ett latinskt breviarium med 4 blad krönikeanteckningar rörande Sverge för tiden 1208—1288, ett utmärkt prentadt latinskt missale med sångnoter, enligt en samtida svensk anteckning i börJan skrifven af syster Christin Hansadotter åt moder abbedissan syster Margitta Clausadotter (Natt och Dag), hvilken var abbedissa i Vadstena i slutet af 1400-talet; samt slutligen en pargamentshandskrift af Landslagen, skrifven ef en Ako Johanuis i Upsala 1485. Bland de många nyare handskrifterna kunna vi här endast nämna: tvenne handskrifter af Stiernhiclm, presidenten Pipers i många land sammanfö v colleetanea af listorikt, politiskt och kameralistiskt innehåll, en mängd bref, artighetsverser och andra manuskripter af Dalin, en förtrolig umngesvän i Vij hus 0. s. v. För Frihetstidens a bör åtskilligt vara att hemta i Pipers papper, och det vore derför önskligt, att de blefve cenomsedda af någon bland våra forskare i denna väg. — —