Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 juli 1867, sida 1

(Till Red:n af IIand.-Tidnn.) Upsala d. 27 Juli. Ett jemnlugn hvilar öfver Fyrisstaden på sommaren, och endast då och då tyckes det slumrande lifvet väckas ur sin dvala. Den flyktade veckan med alla sina fruntimmersnamn har haft sina glada episoder. Inom badsällskapet gick väl knappt någon dag förbi, då icke någon hade en namnsdag, som skulle firas med vederbörligt ,kafferep, och man hade god tur, ty högst få dagar föll något regn. Saradagen var den våtaste, och sedan dess har det ej regnat något betydligare förr än i dag, ,Sjusofvare-dagen, då det strömmar ner oupphörligen. Vi äro sålunda dömda till regn i 7 veckor. Frid öfver dem som tro! Ett annat sällskap , vatten-enthusiaster, nemligen brunnsgästerna på Eklundshof, bar också gifvit sina känslor luft i kaffebjudningar i den stora brunnsparken, der regementsmusik om morgnarne ackompagnerades afkaffekopparnes skrammel hela veckan. Emellertid hade man roligt öfverallt hvar det fanns någon Margaretha, Emma eller dylik, och äfven Jacob blef troligen icke glömd af ,systrarne, trots sitt vedernamn. Men hvem som hade roligast var utan all fråga den mängd tjensteandar, som om nätterna, eller rättare mot morgonsidan, voro ute och svärmade för att på vederbörligt sätt gratulera sina bekanta. Natten till Christinadagen, en särdeles ljum och Jjus sommarnatt med molnfri himmel, tog jag mig för att, i stället för att sofva, gå ut att njuta af det folklif, som efter midnatten börjar sitt spel. Jag hade ej hunnit långt förr än jag möttes af tvenne qvinliga varelser klädda till karlar, åtföljda af en lapp och en lappqvinna, båda försedda med nyckelharpor, eskorterade af sotare — alla utklädda naturligen. Under munter takt togo de i ring midt på torget, och under sång och dans tågade de vidare Kungsingsgatan ned. — En annan grupp mötte mig genast: en harlequin, två dalkullor, en sotare — ty sotare tycks ovilkorligen böra vara med — samt några bifigurer i röda kåpor. Äfven dessa tågade fram under en mer än vanligt högljudd sång, som hade till refräng: , Christin hon ä så fin, ackompagnerad af fiol, flöjt och nyckelharpa. När jag något längre fram — efter att ha mött åtskilliga skaror — återkom ill torget, var samlingen ökad, och man dansade der och skämtade af hjertans fröjd med en mängd Christinor midt i rinsen. Under sång och musik bar det af med denna skara, väl 50 personer stark, uppåt Carolinaparken, der man i grupper ekte enkleken, sprang hök och dufva, lansade, m. m. Till slut fick man förstärkning från andra tillströmmande skaor, och en vild Cancan var det sista jag kådade. De fleste buro masker eller voro otade och tatuerade på alla upptänkliga is, och de brokiga skarorna togo sig rätt vittoreskt ut under det mörka löfverk, som tyst och graflikt hängde ned öfver lessa lifliga själar, hvilka rörde sina fötter ill en sprittande dans. Ej ett stenkast derifrån låg den vackra Jrkogården, der kanske någon sörjande noder vandrade på sin lilla Christinas af och med blomman, som hon lade på wilorummet, lät tåren falla. Här en boing för döden — der ett oroligt jägtanle folklif — öfverallt i hela vida verlden: notsatserna mötas. Bellmans dödsdag den 26 Juli, som unler så många år här och i Stockholm rats med sånger och musik, gynnades ned vackert väder och hade lockat till lustret en nästan oöfverskådlig menniskonassa, som lyssnade till Bellmanstonerna, wilka klingade än från en frisk studentwartett och än från Uplands regementes husikkär. Från öfre midtelbalkongen stråade Bellmans namnehifler i kronglas, Flutret var föröfrigt rikligt upplyst af gas, ;ch lesvande växter omgåfvo namnehiffern. )sverallt nedhängde stora flaggor och implar från tornet. Festen öppnades med wöningsmarschlen ur Profeten, och sedan låstes omvexlande Bellmanssånger och peror. Ilela dagen hade vattenkonsterna manför sjukhuset och i dammen spelat. Våra Upsaliensares Pariserfärd är naurligen ofta framme på tapeten, men nu innes det högst få, som ha så pass stark ro på resan, att de skulle vilja vidare ägga två strå i kors för densamma, och let är ej underligt, då dagligen återbud comma från redan tecknade deltagare. mellertid kan det än bli af, om man får 108 penningar och nog många sångare: ov 2— 2 2 — 22