Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 juli 1867, sida 1

trösta sig, och med skarpt öga bemödade han sig att finna det röda taket till det lilla huset, som inneslöt den dyrbara skatt, hvilken redan så länge satt hans sinnesi rörelse och ännu under den sednaste natten uppfyllt hans själ med så ljufva drömmar. Men taket kunde ej ses härifrån; de höga träden bortskymde det, och sdedes måste han åtnöja sig med hoppet, att den gråa, regniga dagen sednare skulle klarna och tillåta honom att från en annan plats förskaffa sig den önskade ögonfägnaden. Klockan sju begaf han sig ned och intog, som vanligt, med sin värds familj den första frukosten, utan att dervid talet föll på den föregående dagen. Vid åttatiden for Ernst med barnen till staden, den förre för att begifva sig till sitt kontor och de sednare för att gå i skolan. Sålunda satt doktorn tidigt på morgonen ensam inomhus med Margaretha och Bertha, och ej heller nu — hur böjda derför de än torde ha varit — gjorde någon af dem någon fråga rörande det samtal, som Reinhold på hemvägen haft med Jane. Båda framtogo hvar sitt handarbete, Reinhold fattade en bok samt läste lugnt och vänligt några sidor för dem, tilldess tiden ryckte längre fram och törst Bertha aflägsnade sig, för att kläda om sig, medan Margaretha stannade qvar för att hålla gästen sällskap. Sedan Bertha gått, med tillkännagifvande, att hon skulle återkomma om en halstimma, lade Reinhold ifrån sig boken och började tala med Margaretha om den plötsliga förändringen i vädret. Detta hade blifvit ännu sämre än tidigare på morgonen ; regnet nedföll i strömmar och vinden brusade mellan träden, så att deras grenar våldsamt rörde sig och den vackra, mognande frukten rundt omkring betäckte de vidsträckta gräsplanerna. Margaretha hade just uttalat sitt heklagande häröfver, då huspigan sakta inträdde och med något bestört min hviskade ett par ord till Margaretha. Denna for något häftigt upp och utropade högt: — Rebecka? Hvad kan hon vilja? — Hon vill endast säga det åt er sjelf, men hon är mycket upprörd och har mycket brådtom. Margaretha hade sprungit upp från stolen och samtidigt med henne Reinhold, då han hörde namnet ,, Rebecka uttalas med en så egendomlig betoning.