Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 juli 1867, sida 1

— Är du trött? frågade den raskare systern. — Ja, och nu önskar jag dig god natt! — God natt, sof godt. I morgon skall doktorn säga oss hvad han på vägen talat med Jane — en smula nyfiken är jag ändå. God natt! ATTONDE KAPITLET. Reinhold Strahl hade ingen rumskamrat, med hvilken han kunde samtala, men i stället talade han med sig sjelf och han fann sannerligen tillräckliga ämnen dertill inom sig. Fördenskull insomnade han ännu ej på länge i den mjuka och till den, lugnaste hvila inbjudande bädden, och då han tidigt på morgonen åter vaknade, for han upp liksom ur en plötsligt afbruten skön dröm, såg sig skyggt omkring i rummet, som om han ville fråga sin omgifning om det var sannt, att han befann sig på en ort, hvilken för honom: löst den dunkla, sköna gåta, som under den sednaste tiden sysselsatt honom och uppfyllt hans verksamma själ med så ljufva bilder. Men det var i dag något dystert i det eljest så glada rummet; ingen klar ljusstråle föll genom de nedfällda rullgardinerna, och då han lyssnade nogare, trodde han sig höra vinden blåsa skarpt och stora droppar slå mot fönsterrutorna. Hastigt steg han upp och klädde sig. Då han dervid uppdrog en af rullgardinerna och såg ned i den vackra trädgärden, genomfor honom en obehaglig känsla, som tycktes stå 1 rak motsägelse mot hans nyss slutade drömmar. Hela den vidsträckta framför honom liggande horisonten var mulen, grå och betäckt med dystra moln. Af Elben och dess gröna öar syntes intet till, än mindre något af det bakom liggande blå fastlandet. Från bladen på de närmast stående träden, hvilka en isig vind skakade fram och tillbaka, nedföllo stora droppar på den gröna gräsmattan; blommorna sänkte tungt sina mångfärgade hufvuden och ingen fogel lät höra sin glada röst i den ödsligt och kallt framför honom liggande trädgården. En sådan förändring plägar, då den så plötsligt inträffar efter gyllene solskensdagar, på för dylikt känsliga menniskors sinnesstämning utöfva ett djupt intryck, och äfven Reinhold förnam just ej någon angenäm känsla deraf. Men han sökte