Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 juli 1867, sida 2

— —ö—00e —— Redm har ej velat vägra plats för efterföljande insända uppsats, ehuru vi anse att ins:ne tagit saken alltför häftigt: rigen en offentlig ärekrär ning. Vid hushållningssällskapets sammankomst i Uddevalla den 17 dennes förekom ett f rvaltmngsutskottets förslag att anslå medel för att de folkskollärare, som komma att vid det s. k. Steken kostnadsfritt erhålla undervisning i trädplantering och trädgårdsskötsel, äfven på samma gång skulle meddelas kännedom om ,ätliga och giftiga svampar; dervid hr komminister Thuresson i Grinned fann sig föranlåten begära ordet och yrka afslag, på den grund, att, då endast 9 folkskollärare deltagit i undervisningen vid Steken denna sommar, detta alltsör tydligt ådagalade folkskollärarnes ligilltigket och håglöshet för den erbjudna undervisningen, hvarföre kunskapen om ,svamparne ej kunde anförtros dem, med hopp om att så den spridd bland allmänheten. Vi vilja härvid erirra: att det oss vetterligen icke varit tillätit för så många folkskollärare som behagat att infinna sig vid Steken och deltaga i undervisningen -åtminstone ha vi derom aldrig fått någon underrättelse, — utan att denna tillåtelse varit inskränkt till ett visst antal, som antagits, och då, såsom vi tro oss hört upplysas vid mötet i Uddevalla, detta antal utgjordt 10, deraf en uteblifvit — förmodligen af laga hinder, — så kan väl omöjligen hvarken det låga antalet eller denne endes uteblifvande få tagas till ,måttstock för folkskollärarnes lifak t eller liknöjdhet för saken. Om ock antalet tillåtne och antagne uppgått till 50, men vid terminens början 30 aå 40 af sjukdom eller andra gil orsaker blifvit hindrade, så att de icke med bästa vilja kunnat infinna sig, mårne ändå det återstående ringa antalet som infunnit sig, kunde få antagas som fulit — eller ens något — bevis för folkskollärarnes likgiltighet? Genom sundt omdöme kan man icke komma till en sådan slutsats. Ilade det varit oss allom tillkännagifvit att undervisningen stod öppen för enhvar, eller för ett visst antal, och då blott ett fåtal anmält sig, då först kunde man haft rätt att, liksom kommin. Thuresson, offentligen anklaga folkskollärarne för likgiltighet och håglöshet för saken. Nu åter må anklagelsen och det derpå grundade afslaget stå som bevis på den vänliga sinnesstämningen hos anklagaren mot folkskolan och dess lärare; och så tycktes äfven mötet uppfatta den — om det ens fästade någon uppmärksamhet vid T:s tråkighet -— ty iträgavarande förslag blef enhälligt bifallet. Ehuru vi i allmänhet äro vana vid sådana slängar från det hållet, kunna vi dock icke stillatigande smälta en sådan tillvitelse, offentligen uttalad i en så aktningsvärd församling, som länets hushållningsIIskap; hvarföre vi på detta sätt velat deremot afgifva en allvarlig protest; och kunna vi tillika försäkra kommin. T., att om det blifvit oss bekantgjordt att enhvar, som ville, egt deltaga i undervisningen vid Steken, skulle vi visserligen så enhälligt infunnit oss, att man icke skulle kunnat mottaga alla; ty vi äro långt ifrån så likgiltiga för naturens och konstens skönhet, att icke rädgårdsskötsel och trädplantering skulle mycket intressera oss, synnerligast om man egde tillfälle till praktik i konsten, hvilket för högst få är förhållandet, ty planteringsland för skolorna finnes icke och bland allmogen kan man få höra att rädgård är det sämsta man kan använda en jordbit till, n. b. om icke för att begagnas till kalfhage. Men många, kanske de flesta, bland oss visste aldrig om att någon sådan undervisning var beredd och erbjuden förr, än en och annan, som varit nog lycklig att få deltaga deri, hemkom och berättade oss det. På d sätt kongl. hushållningssällskapet låtit tillkännagifvandet utgå, veta vi således ej; men troligen så, att det, såsom icke ovanlig; är, stannat i prestgårdarne; och likalitet huruvida tillätelsen att få begagna undervisningen uteslutande afsett folkskolans lärare, men förmoda sådant af hvad vi hörd nu vid sällskapets sammankomst i Uddevalla, der hvarken , klockare eller andra nämndes såsom til åtne äflare bland oss; och betvifla vi derföre att it öfverensstämmande med kongl. hushållällskapets mening att, såsom nu i sommar kett, ..klockaren fått deltaga i undervisningen, under det att ingen af pastoratets folkskollärare fått det. — Men förmodligen ansåg pastorn, som ensam afgör dylika frågor, sig kunna ha mera nytta af den ledige klockaren, för sin egen trädgård, än af någondera af folkskollärarne, hvilka ola arbetsdagar i veckan måste arbeta i en annan trädgård, folkskolan, och derföre heller icke äro gerna sedda i ,,pastors vingård. Återstår oss blott att förklara hvarföre vi sagt: .återigen en ärekränkning; och är detta derföre att vi hafva i friskt minne en föregående sådan, uttalad i templet, men hvarom det icke tillkommer oss, eller är rätta stället att här relatera. Vi ha dermed endast velat antyda den fula vanan att offentligen kränka medmenniskors heder, hvilket denna gång träffat sådana, som icke veta sig hafva på något sätt försyndat sig emot hr komminister Thuresson. Inland i Juli 1867. Många folkskollärare.