Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 juli 1867, sida 2

(Från II.-T:s korresp.) London den 22 Juli 1867. Staden eller rättare staten London, ty här hopträngas ju på en obetydlig areal 3 millioner menniskor, styres af en bland dess borgare, för elt år vald kung som kallas lord Mayor, emotsvarande våra borgmästare. Vid hans sida stå , Aldermen och Sherifts, hvilka äro rådmän och magistratssekreterare, men äro i verkligheten stadens statsråder. Sedan utväljes af borgerskapet ett antal medlemmar, motsvarande våra stadsfullmäktige, för att med lord Mayorn och hans statsråd afgöra stadens angelägenhet. Det hela kallas the corporation of London-. Denna institution är så gammal och vördad, att, såsom jag ofvan nämnde, dess styresman gerna kan kallas en kung, ty af alla krönta hufvuden blir han så helsad, och ingen regerande furste eller kunglig person anser det under sin värdighet, att emottaga hans gästfrihet, till och med anses det för en ära att blifva af honom inbjuden till någon fest. Att blifva borgare i London anse de kungliga som något mycket smickrande, och det är en ära, som högst sällan vederfares någon. Lord Mayorn öfver detta rike är godt aflönad, för att kunna värdigt representera; han bebor ett staden tillhörigt rikt inredt palats, som kallas ,the Mansion IIouse, hvilket ligger midt i City nära börsen och banken. Ilan har äfven hofstat och förgyllda ekipager, granna tjenare, med ett ord, allt liknande ett vanligt hof, ja mycket gedignare än mången af dussinsregenterna på fasta landet. Ian är dessutom mäktigare, ty han kommenderar öfver en outtömlig kassakista för nyctiga och nödvändiga arbeten och andra ändamål, samt har äfven en arm6 till sin disposition, jag menar poliskåren, bestående nu af öfver 8,000 man till häst och fots. Hans fester äro berömda, och intet tillfälle försummar han att värdigt representera sitt folk, och det med mycken egen uppoffring af ponningar. Vid ett sådant tillfälle, då en sultan och en vice kung från Östern för första gången beträdde Englands jord och så många kungliga och furstliga personer äfven hitkommit, kunde ej uraktlåtas att ,, London också skulle hylla dem, och derföre beslöts, att ,the corporation of Londonskulle inbjuda gisterna till en lysande och storartad fest i dess stadshus, Guildhall kalladt. Intet skulle sparas för att göra festen värdig gästerna och värdarne. Jag skall nu försöka beskrifva den. Klockan sju skulle den börja, men redan vid femtiden började de till ett antal af 3,000 inbjudne gästerna att komma, och emottogos af härolder och marskalkar; deras namn och rang upprepades högt vid inträdet. Alla ministrar och höga statsembetsmin, utländska ministrar och konsuler, officerare och utmärkta personer voro inbjudna och ingen uraktlät att infinna sig. Noblessen från den aldra högste till den lägre var der representerad, och vid half sjutiden anlände de kungliga och furstliga personerna, förmånga att kunna uppräknas. Hela den långa vägen öfver en half svensk mil från , Buckingham-palace, der sultanen bor, till ,,Guildhall, var fullpackad långs trottoirerna med en oräknelig menniskomassa, men man kunde röra sig sram och tillbaka på sjelfva gatan med ledighet, ty från klockan fyra voro alla de gator, genom hvilka sultanen skulle fara, afspärrade för åkdon, utom för sådane, som hade kort till festen. Hela vägen stod å ömse sidor om gatan polis, och i ,,Kingstreet, en gata, som leder upp till ,, Guildhall, var gardet blaceradt. Polis till häst och öfversten, officerare och adjutanter vid poliskåren, redo oupphörligt upp och ner. Cuildhall — en urgammal byggnad i göthisk stil och nyligen restaurerad — behöfver tillfölje deraf egentligen ingen dekorering, men man hade dock ansett sig böra utmärka ändamålet med festen och derföre voro salarne prydda med fanor och passande emblemer samt blommor. I anseende till gästernas stora antal, hade alla nästgränsande lägenheter i byggnaden, hvilka användas till domstolsrum, måst förvandlas, genom dekorering och draperier till matsalar och förfriskningsställen. I sjelfva den stora salen var en estrad eller upphöjning, hvarå funnos förgyllda ländsstolar och stolar för de furstliga gästerna. Stora ingångsporten var skyld genom en för tillfället uppförd 2 våningar hög vestibul, eller rättare åt framsidan öppen pelarsal, ty den var så stor, att beqvämt 15 åÅ 1600 menniskor kunde finna utrymme der. Rika prydnader af blommor och målningar, förgyllningar och färg hade åstadkommit en högst smakfull och lätt stil i hela denna tillfälliga byggnad. Skada blott att , Guildhall ligger så inklämdt emellan byggnader och i en trång gata, att det nästan ej synes. Den massa af lefvande exotiska blommor, som öfverallt smakfullt förvandlade den annars stela lokalen till en angenäm vistelseort. de många springbrunnarne den