Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 juli 1867, sida 2

nerlighet och, drifven af en oemotständlig makt, utsträckte han sin hand mot Janes. En fin, mjuk hand lösvecklade sig ur den fast knutna schalen och straxt derpå lade den sig sakta, sakta i den unge mannens, som genomströmmades af den ljufva känslan, att han ännu aldrig hållit en sådan hand i sin. Då öppnades dörren inifrån, och en bedagad judinna med gult skrynkligt ansigte, infattadt af små gråhvita lockar, blef synlig i dörröppningen, hållande ett ljus i handen. Reinhold kastade blott en hastig, kort blick på henne, derefter sade han ännu en gång , God natt! och en minut sednare var Jane, judinnan, försvannen bakom ingångsdörren till det lilla huset, hvilken genast stängdes af den gamla tjenarinnan. Reinhold stannade utanför huset och betraktade det med druckna blickar, ehuru han endast kunde se konturerna af den oansenliga byggnaden och ett matt skimmer bakom de till hälften tillslutna jalousierna, hvilket ännu mera dämpades genom de innanför nedfällda rullgardinerna. Han förmådde ännu ej skiljas från den plats, som på så kort tid — detta sade han sig sjelf — fått en så stor betydelse för honom. Ej egentligen vetande hvad han gjorde, närmade han sig med långsamma steg bröstvärnet till den lilla terrassen, der det bord, hvilket han på morgonen sett, jemte några bänkar stodo, och härifrån blickade han drömmande ut i den mörka nattafla, som låg tätt framför hans ögon. Ej heller var någon stjerna synlig, och tunga moln drogo långsamt fram öfver den mörka himlen. Elböarne och det bakom liggande fastlandet kunde ej skönjas, men den breda floden slingrade sig likt en matt skimrande jätteorm rastlöst fram mot sitt mål. Intet ljud hördes rundtomkring, den nattliga tystnaden var fullkomlig. Sedan Reinhold länge stått på samma ställe, utan att ljuset i rummet på nedra botten uti det lilla huset slocknat, anträdde han slutligen återvägen, och då han skred förbi byggnaden, sade han sakta: — God natt ännu en gång! I morgon står jag åter framför denna dörr. — God natt! —