Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 juli 1867, sida 2

Allas ögon voro dervid riktade på honom; flickornas, äfven Janes, arbete hvilade. De båda systrarna åhörde med tilltagande förvåning och rodnande kinder den flödande utvecklingen at för dem otillgängliga kunskaper och erfarenheter, och Jane, hvars händer hvilade på hennes knän, riktade sina ögon liksom tjusad på den så varmt, så välljudande, så eldande talande, hvarvid deras ljusa glans lifligt blixtrade och hon slutligen undrande såg sig omkring i kretsen, liksom ville hon fråga: ,Ha ni någonsin hört något dylikt? och som ville hon sjelf svara derpå: ,Jag, jag, — o nej, jag har aldrig, aldrig gjort det och jag är till mods som om jag skådade in i en helt ny, mig obekant verld och som om jag hörde en röst, hvars ljud visserligen är mig fremmande, men hvar själsklang återbäfvar i hvarje fiber af min varelse. Då den så hänförande och dem alla eldande talaren nu lät en paus inträda och hon nästan med våld ville lösslita sig från honom samt återtaga sitt arbete, för att samla sina tankar och inom sig redogöra för hvad hon hört och för det intryck, hon deraf erfarit, hade allt vidare arbete omöjliggjorts tör henne. Reinhold, fördjupad i samtalet, hade, enligt sin vana, obemärkt sökt något föremål, hvarmed han kunde sysselsätta sina händer, och, då han ej funnit något annat i sin närhet, tillegnat sig den lilla saxen, som låg på bordet framför Jane. Nu ville hon afklippa tråden, och saxen fattades henne. Ett ögonblick sökande efter densamma, varseblef hon den i läkarens händer, och nu dömd till overksamhet, visste hon ej hvar hon skulle göra af sina ögon. Oroad häraf, nedslog hon dem drömmande och sjönk, liksom utmattad, tillbaka mot de mjuka soffdynorna. Nen plötsligt görande våld ) Se H-I. n:o 169.