Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 juli 1867, sida 3

Lappland: dius, som dog fre svet och refvo kläderna på honom — allt, sisom de -latt mera anslå sin pnblik. merendels satt sig i opposition emot det bestående. sonödig för troende, samt bålla på att utsträcka denna åsigt äfven till den borgerliga lagen. ssåsom de sjelfva anse det, Guds ande öfver sig och I pande och tjutande slå ihop händerna, omfamna Ttill och med gudstjensten i kyrkan hafva blifvit sden närvarande församlingen började deltaga i desDIAPGAUU UuAUHU. Recligios sckt bland Lapparne. Till Ilelsingfors Dagblad skrifver en korrespondent från Lappland finnes ett slags religionssek lagd i tiden af prosten Laestadius, som vy herde f i Karesuando och sedan i samling på svenska sidan, samt för öfrigt en mer än vanligt kunnig man, stor botanist 0. . v. Denne man hade haft flera märkliga egenheter redan till sitt yttre. Ilan skall ej hafva velat rätta sig efter plagseder bland öfriga bildade menniskor, utan oftast uppträdt som en lapp, både till kostym och beteende. I sina predikningar hade han, för gat använda det gröfdigaste liknelser, samt sta språk och de oanstä Grunden för hans lära tyckes hafva varit ett ytterligt predikande af tron, med åsidosättande af lagen. Hans anhängare hafva gått än längre och deras gudstjenst skall vara högst egendomlig. Trospredikandet är hos dem ännu mer ytterligt, och i sammanhang dermed anse de lagen vara alldeles Vid alla tillfällen, då andeliga saker förehafvas, få de, blifva försatte i sådan exstas, att de under hophvarandra och dansa omkring i rummet. Förr skall afbruten af dylika excesser, emedan en god del af ssa upptåg; nu deremot utvisas de, som högljudt tt religiösa nit tillkänna. Lastar några år sedan, skall sjelf hafva fått röna följderna af sina anhängares kristliga nit, i så måtto, att de en gång i sin yrsel och af välmening neddrogo honom från predikstolen, äpade honom i kyrkan, kastade honom på golfbegynna gifva uppgåfvo, betagna af Guds ande. Ibland skall desras tjut höras, enligt en gårdsvärds uppgift, såisom ucla kroppen och ej blott munnen skulle tjuta, ! ända på en fjerdedels mils afstånd-. Dylika röhnallan, hvaraf följden blifvit att barnen några ögonsunder bekännelse af sin tro, anhåller derom. Säbehålla det ursprungliga namnet ,,koulu från den — —— I glädje emottog gåfvan, och lyckönskade den israerelser eller ,liikutuksia skola ännu vara mycket allmänna i dessa nejder ; många råka i dem dagligen, andra åter blott i kyrkan, vid läsförhör och skolsammankomster s. k. ,,koulut. Som flere af denna sekt äro ganska belästa i bibeln, har det händt, att de vid lästörhör hållit muntliga föredrag eller predikningar med en förvånande lätthet. Sjelfva hafva de begärt att få hålla sådana sammankomster under pretext af barnaundervisning, men med egentligt ändamål att få predika. lresterskapet har ej velat sätta sig emot en dylik anblick varit för skenets skull sammankallade, men tiden likväl egentligen upptagits af de äldres egna betraktelser eller ,,liikutukset. Sådana sammankomster skola vara nästan obehagliga att bevista. Vidare anse de hvarje troende vara berättigad att gifva syndaförlåtelse åt hvem som helst, när denne, dant sker ofta med fullkomligt obekanta personer, och akten räcker några ögonblick. Allt detta förehafves på deras sammankomster, hvilka ännu bitiden, då barnaundervisning der egentligen förekom. Sjelfva benämna dessa troende sig Guds barn och alla andra deremot ,,djefvulens barn, samt äro mycket färdiga att hålla förmaningar för alla de sednare. Presterna kalla de ,,påfvens prester, samt infinna sig ofta till att gifva råd och förmaningar åt dem, hvarvid för eftertrycks skull vanligen flera personer komma, som tala så att den ena fortsätter, der den andra slutat. För många år tillbaka uppträdde de högst våldsamti norska gränstrakterna. Länsmannen i socknen skola de då hafva ihjälslagit m. m. d. så att norrmännen blefvo tvungna att skicka militär till Kautokeino, för att taga bugt på dem. Inom Öfver-Torneå äro de numera stilla, ehuru deras antal än lärer vara ganska stort. I Pello by berättade en! husbonde, att förutan honom sjelf, som hade allenast en kristitty, herätty eller jumalanlapsi, såsom deras benämningar äro, i sin gård, fanns i hela byn blott en enda annan husbonde, som ej räknade sig till dem, och husfolket lärer väl hatva varit enahanda. Denna religionsrörelse tyckes epidemiskt stryka öfver vissa trakter och äterigen minskas. En pålitlig man på orten har till och med tyckt sig finna att den om vårarne tilltager. Den skall nästan smitta från en person till annan enligt uppgift af några, som tyckt sig erfara sådant, då de besökt dylika sammankomsterIsraelitisk frikostighet. Från Smyrna skrifves i Juni detta år: Klockorna från de i Candia förstörda kyrkorna hafva härstädes blifvit utbjudna till salu och inköpta af israeliterna, som skickade dem tillbaka till erkebiskopen på Candia för att användas vid de restaurerade kyrkorna. Independance Hellenique i Athen innehåller israeliternas, gåfvan åtföljande, skrifvelse, som är af följande innehåll: . Ilögst ärevördige fader! ö Sex klockor, som tillhört några af edra plundrade kyrkor på Kreta, hafva tillika med andra föremål från plundrade byar varit till salu utbjudna på Smyrnas gator. Denna sorgliga anblick var egnad att framkalla känslor af bekymmer och deltagande uti israeliternas hjertan, de der ännu sörja öfver ruinerna af sitt tempel och förlusten ar den presterliga arfvedelen. Israeliterna, som med hopp på Gud och hängifvenhet till honom under ärhundraden uthärdat sidanden och förföljelser af alla slag, kunde ieke förblifva likgiltiga vid åsynen af dessa klockor, som nu skulle vanhelgas, sedan de hittills varit använda att kalla de kristna till bön och broderlig kärlek. . Derföre vilja israeliterna, djupt rörda af tanken på sina lidanden och tacksamhet emot er, högvördige fader, som alltid predikat en god vilja, nu erbjuda er dessa klockor för att upphängas i de första kyrkor, som komma att i Kreta uppbyggas. — Vi bedja till Gud att de bedröfrade må finna tröst och att ni må letva länge, för att uti edra församlingar lifva och vidmakthålla en ande af kärlek till nåstan. Å församlingens vägnar: Joseph P. Ventura de Vita. Abraham S. Levi. Vita Elita Artzi. Uti sitt svar nämnde erkebiskopen, att han med litiska församlingen till de vid detta tillfälle ådagalagda, ädla känslor. Olja såsom räddningsmedel för fartyg i sjönöd. Tidningen Journal de Havre meddelar följande egendomliga berättelse: En kofferdikapten, som varit 20 år till sjöss, och derunder fört fartyg i 10 år, berättar att han under denna tid tvenne gånger räddat sitt fartyg genom att olja hafvet. Då befälhafvaren på ettfartyg, säger han, icke kan segrande bekämpa en storm — det vill säga då hans fartyg icke längre kan manövreras sutan är vanmäktigt mot stormens raseri — låt honom då hälla ut tre eller 4 kannor olja, droppa för droppa, på sidan om fartyget. Han får då lugnare vatten, ty sjön mojnar af i samma ögonblick den kommer i beröring med oljan, och fartyget får mindre våldsam sjö omkring sig så länge oljan räcker. År 1864, under den häftigaste storm, för hvilken jag någonsin varit utsatt, förlorade jag segel och roder och mitt fartyg skulle icke en mma hafva stått emot de rasande vågorna, om .AiAi.—Ch