Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 juli 1867, sida 1

läsa de onkla och likväl så sanna ord, hvilka ett förslaget hufvud med stora svarta bokstäfver målat öfver en af dörrarne: yOst oder West, to Hus is Best. ). . Margaretha lät det vara sig angeläget att göra sin följeslagare uppmärksam på alla dessa täcka saker, dem han aldrig sett, och han nickade äfven alltid vid hennes så vänliga ord. På det hela taget var hans själ dock föga med vid det han såg; den var fastmer hos det, som han nyss sett och hört i det lilla huset, hvilket törekom honom som ett sagolikt paradis. Halft drömmande, halft tänkande och ännu kännande den hafda njutningen, framskred han vid Margarethas sida och mirkte knappt, att hon inslog en annan väg, på hvilken man nu tappert måste stiga uppför berget. Men plötsligt stannade han och betraktade sin ledsagarinna. Hans skarpa öra hade hört hur tungt hon andades, och nu såg han äfven hur stigandet uppför berget ansträngde henne. — Låt oss hvila ett ögonblick, sade han till henne. Ni får ej onödigtvis anstränga era krafter. Hon smålog vänligt och med rodnande ansigte. Derefter tog hon villigt hans erbjudna arm, och snart vandrade båda vidare, emellanåt hvilande och äfven samtalande några ord, men hvarken Margaretha eller doktorn nämnde med ett enda ord den ensamma judinnan, den förra måhända ej emedan hon var för andfådd, och den sednare ej emedan han icke visste hvad han skulle säga om henne, ty han hade sjelf ännu ej något klart begrepp om henne, och endast så mycket stod fast, att hon sedan en halftimma uppfyllde hela hans inre, att han nästan ej kunde tänka på något annat än henne och egentligen ej rätt såg eller njöt något af allt det, som på denna oförgätliga dag så rikligen bjöds honom. SJUNDE KAPITLET. I detta hos honom ovanliga tillstånd af själsfrånvaro eller drömmeri förblef vår goda doktor nästan hela dagen. Han talade visserligen med invånarne på Schillingslust om alla möjliga ämnen; han underhöll sig visserligen vid bordet med ) ,Ost eller vest, hemma är bäst!