Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 juli 1867, sida 2

My IIIustrerad Tidning bland annat följande: Att såltmanörrer äro icke blott nyttiga, utan äfven nödvändiga, synnerligen efter en mer än d0årig fred, derom lära väl de fleste, både militärer och icke-militärer, komma öfverens. Sverge vet nerligen icke huru länge det får njuta fredens välsignelse. ÅAlldrig må vi söka krig, men ej heller må vi vara oberedda på att taga emot en fiende, som kanske förr än man tror söker oss. Under det vi arbeta på lösningen af den vigtiga frågan om en fullt duglig folkbeväpning, få våra stamtrupper ej vara utan öfning. Det är derför man anordnar saltmanövrer. Men det är icke nog med den onckligen praktfulla anblicken af blixtrande bajonetter eller med nöjet att höra gevärseldens smattrande; det är ej nog med att några personer kanske blefvo öfverridna eller att en hög militär får en förladdning i nackgropen. Det der ger måhända en viss aning om krigiska episoder och kan den, som är road af skenet och gläder sig af smällen, vara af ett visst intresse. Men icke är det ändamålet med en manöver, som skall lemna qvar nyttiga lärdomar och gifva en så trogen föreställning som möjligt om huru man bör bete sig i verkligt krig. Det må ursäktas oss, att vi kommit in på dessa reflexioner. De äro föranledda af det omdöme vi af erkändt skickliga militärer hört afgifvas öfver den sista fältmanövern. Denna har kostat landet ej så obetydligt, och nationen har derför rätt att fordra ett resultat, som åtminstone i någon mån motsvarar uppoffringarne, och ej blott de pekuniära uppofiringarne, utan äfven dem, som onekligen gjorts af våra aktningsvärda militärer. Uppoffringar, såväl af det ena som andra slaget, göras med glädje, då man vet att fåderneslandet vinner något derpå. I annat fall blifva de blott en anledning till missnöje, från hvilket vi så gerna ville se vederbörande befriade. Vi hafva t. ex. hört, att kostnaderna för ett enda regementes hitförskaffande gått ända till 19,000 rdr, hvilket lärer vara ungefär lika mycket som för anskaffande af remingtongevär åt två tredjedelar af detta regemente, och då taga vi alldeles icke i betraktande de personliga vedermödor, som soldaten för denna fältlek fått utstå. Men har då alldeles ingenting skördats i erfarenhet? Jo, hafva sakförståndige uppgifvit, man har vunnit den erfarenheten, att äfven vid en fältmanöver är förståndig ledning af nöden. Det är, vi erkänna det villigt, åtminstone något inhemtadt, fastän lärdomen denna gång är af sorglig beskatfenhet. I en sak, det måste dock medgifvas, visade man sig praktisk, och det var deruti att man aflagt paraduniformen, onekligen ett framsteg i de yttre dispositionerna. Väl hade det varit om äfven de inre dispositionerna visat ett sådant framste att de hemvändande militärerne icke nödgades säga, att de blott lärt sig huru krig icke bör och huru generaler icke böra vara beskaffade. Börande dispositionen af Stockholms frivilliga skarpskyttekår yttrar samma tidning: Att förutsätta det vederbörande med afsigt hållit skarpskyttarne tillbaka, tro vi vara ganska orätt, ty icke finner man numera någon ovilja för dea s;ja som lagat till gru:a fö psky i vårt land, och ett sådant tillbakasättande skulle utomdess varit höjden af oklokhet. Deremot kan man sannolikt gifva rätt åt den opinion, som ansser att felet låg i ,brist på förutseende och beräkningar. Det är den bristen, som tyvärr visat sig så många gånger under den dyrbara fältmanövern och som, efter tredje dagens slut, verkade att allmänheten i hufvudstaden förlorade allt intresse för denna fältlek och lät den i allsköns obej mä kthet vidare utveckla sig åt Svartsjö-landet, i der fördelningen B. slutligen blef den vinnande soch A. sedan vända om igen till Ladugårdsgärdet, hvarest den sista träffningen försiggick i största hast på sjunde dagens förmiddag. De omdömen vi här efter Ny Illustrerad Tidning återgifvit, instämma med hvad äfven vi från sakkunnige personer, som deltagit i fältmanövern, törnummit. Det sades visserligen, att en plan var uppgjord för denna manöver, men ytterst få voro de, som af densamma erhållit del. An mindre hade någon mera omfattande pröfning af densamma egt rum, hvilket just är det lärorika och vigtiga 1 en sådan sak. Nu handlade tillochmed regementscheferna i fullkomlig okunnighet om syftemålet med det hela. Om planens beskaffenhet har man icke kunnat bilda sig något omdöme, men att en mängd dispositioner voro alldeles på tok, föll enhvar i ögonen. Sannolikt hade likväl allmänheten fått endast föga kännedom derom, derest icke den förvända dispositionen afskarpskyttekåren väckt både harm och löje. Hade man förstått att använda denna kår i enlighet med dess idö, så hade den skolat ställas på den försvarande sidan, men ej på den anfallande. Men hvar den ställdes, skulle den väl icke disponerats så, att den fick stå nästan hela dagen overksam vid Drottningholm. Att detta misstag icke var beräknadt, antaga vi gerna, ty man har skäl misstänka, det vederbörande ej varit mäktige för skarnskvtteväsendrt I —5 — — — — — AF— — —— af någon beräkning. Likaledes tro vi gerna, att ingen ovilja numera råder mot skarskyttarne, men deremot tvekar man icke att moquera sig öfver dem. Den stämning, som deri röjer sig, är icke bättre än uppenbar ovilja. ,,Om icke annat kunna de duga till kanonmat — det är ett tal rörande en hop familjefäder och kraftiga män, som för en stor saks skull åtagit sig både kostnader och mödor, hvilket kan förlåtas en rå militär — och som derföre också må förlåtas. Det nu utförda gyckelspelet bör emellertid gifva den kommande riksdagen en kraftig maning, att tillbakahålla det diyga anslaget för dessa s. k. öfnings-läger intilldess garantier finnas för dess rätta och förnuftiga användning. Det var redan vid förra riksdagen starkt ifrågaställdt man och man emellan, att anslå de stora summor, som voro äskade till öfningarne, i deras ställe till gevär; men man var i detta såsom i många andra hänseenden angelägen, att icke utsätta den första riksdagen efter det nya statsskicket för en hop skrik och klander beträffande egenmäktighet och misstro till regeringen. Visst är emellertid att vederbörande hafva gjort. allt sitt till, för att göra den kommande riksdagen mindre finkänslig, åtminstone hvad den 4:de hufvudtiteln angår.