Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 juli 1867, sida 2

mgerar ,IEmn brudfärd från Wärend!. trömstads Tidn. berättar derom: Samlingen skedde å stadskällaren, hvarifrån tået satte sig i rörelse kl. 5 e. m. genom stadens or till societetssalongen, företrädt af musik. rst kommo tvenne brudriddare, derefter bruden, II häst, så brudtärnor, brudgum, brudriddare, ruden och brudgummens föräldrar, prestfar och restmor, adjunkten och prestens dotter, klockarr och klockarmor samt derefter ett stort antal röllopsgäster, bland hvilka man, till stor förndran, enär händelsen var förlagd inom en af målands provinser, bemärkte en kines. Societetstlongen var enkelt men smakfullt prydd. Brudaret intog sina platser vid öfversta ändan af bordet tvenne med blommor och grönt klädda stolar. edan bröllopsgästerna intagit sina platser, uppådde presten och höll ett kort tal, hvarvid han, land annat, önskade och hoppades att brudpaet skulle lefva länge och väl tillsammans. HÄfr det gästerna erhållit någon traktering, uppädde prestfar ånyo och höll ett längre, lyckadt u till brudparet samt föreslog till sist dess skål, om dracks under hurrarop och fanfarer. Kl. 7 ppnade värdarne dansen med en promenade-ponaise. Emellan ett par dansar uppträdde klocarfar med en sång till brudparet och alla de närarande gästerna, den han utförde på ett sätt, som llvann honom stormande applåder. Bland deligarne var ingen, som så förtjenstfullt uppbar sin oll som klockarsar. Det hela var mycket lyckadt. ansen fortgick till långt frampå natten. — Upplysningar rörande storfiskets dkare och deras plägseder. Under enna rubrik läses i Marstrands Tidning: På de fartyg, å hvilka manskapet utgöres af jdt folk, plågar förtjensten gå till delning lika rellan besättningen och rederiet. Skepparen eråller, utom sin halfva part i fisket i likhet med olket, viss månads hyra och dessutom understunom procent af förtjensten. Folket kan ock, som ästan alltid är fallet å norska skutor, erhålla nånadspenning, nemligen 1 å 2 spdlr. Kock håles af rederiet ensamt och erhåller 25 å 32 rdr. ed och lysningsämne bekostas jemväl af redarne, om dessutom ensamma måste bära hela kostnaen för redskapen och fartygets underhåll, uppående, i anseende till den ofantliga risken, stunom till flera tusen rdr. På fiskefartyg, som eges af fiskrarne sjelfva, örefinnes ännu, åtminstone på ,,Jedders-fartygen, erdeles egendomliga plägseder i afseende på förelningen af intägten för fisket. Den större delen f besättningen äro nemligen på samma gång delgare i fartyget till 112:del hvardera och kallas tellottemän. Öfriga manskapet, förhyrdt af de cke medföljande delegarne — oftast en eller flera -i förra fallet svarande för 2 lotter, — salteridkare eller andra personer, som ,lagt ut för kutan, d. y. s. förskjutit penningar med rättig;et att få hålla tre man i stället — kallas halfottemän, hvilkas aflöning förnämligast består utaf nalf, lott i fisket. Som 2 å 3 lotter, utom lotten ör hvar man, afsättes särskildt till fartygets unlerhåll, få dock dessa balflottemän, icke så stor indel i fångsten som deras gelikar på de fartyg, ler allt manskapet är förhyrdt. Men de erhålla lock, på allas bekostnad, ett slags vederlag i det lels vanligen 5 rår tilldelas dem i handpenning — hvilket dock stundom eger rum på de fartyg, ler icke redarne åtfölja — och dels tillåtas de iska uteslutande för egen räkning med 25 krok vardera. Den fisk som sålunda erhålles kallas .dank eller ,,slabbfisk och märkes, vid det den .kläppas in, medelst en skåra eller klyfning i elr vid stjerten. ,,Fyllehund benämnes en del :samsfisk, som fiskas för gemensam räkning med 200 ,,samsbackor och märkes på ett eller annat sätt för att kunna särskiljas från öfriga fångsten. ntägten för denna sednare fisk användes utesluande till förskaffande af det kära bränvinet — i namn, men icke då det behöfves eller vid det svåra arbetet med fisket. -— Den bland manskapet, som har det säkraste uret och låter det gälla för keppsur, får begagna ,kleckekrokar. Han får lemligen binda fast en ,känsa (tafs) med krok ilt här och hvar på ställen, der backorna hopknytas. Den fisk, som fångas på dessa krokar, blir hans egendom och får sig ett märke i likhet med hvad förut nämnts om annan märkfisk. Det är dock ej härmed slut med denna märkling. På en del båtar medtager man, en eller annan esa, då fisket är som bäst, en ,,hundrakarl. Denne förstärkningsman, som naturligtvis ej är någon öfverdängare, får sätta sina 100 krokar, och hvad han med dem kan fånga och förse med sitt märke blir hans aflöning. En sådan hundracarl får vanligen göra kocktjenst ombord. Der cock är anställd utan bestämd månadspenning slägar hans aflöning ock bestå uti rättigheten att iska med ett visst antal krok, då han jemväl får vassa på med sitt särskilda märke, så att han kan aga ut sin rätt vid ingen af fångsten. Matordningen på fiskefartyg är vanligen: Till frukost: kafle, oftast utan socker och grädde, ch rågbröd, torrt, af en halftums tjocklek. Midlag: supesmat, merendels af bönor eller ärter med spad, i hvilket tillsättes gryn, och fastän sällan, cokas på litet fläsk, kött eller ister. Qvällsmaten kall prompt bestå i fisk och om möjligt potatis, åväl på sjön som i land. Kaffe, bönor, ärter och sryn äro ,samsproviant. I öfrigt provianterar war för sig. Potatisen kokas i en och samma zryta, men särskiljes antingen medelst märkning, hvilket fiskare äro särdeles slängda, eller ock vå det sätt, att hvar och en har sin potatis i en iten nätkasse under kokningen. I afseende på beqvämligheter ombord har på ednare tider en bättre anda börjat göra sig gälande. På de större fartygen, som gemenligen ha 2 å 14 mans besättning, hvilken, utom på några omkring 40 lästers skutor, der skepparen har sin enskilda kajuta akterut — som gå till Storeggen och deraf en förirrat sig ända till kusterna vid yska Finmarken — har sitt tillhåll förut i ,,skanser man nu, åtminstone härifrån trakten, len förut i högsta måtto bedröfliga eldstaden, som bestod af en afsågad tjärtunna fylld med sand, tälld midt i skansen, deri man gick ,till fyrst och öfver hvilken en kittel upphängdes, innehålande hvad som skulle kokas, ersatt af en ordentig jernspis med rör som, gående upp genom däcxet, lemnar röken tillfälle att komma ut, utan att, som med den förut beskrifna, uråldriga eldstaden ar fallet, fylla hela rummet först innan den behagade ge sig ut genom luckan, hvilken härvid sjorde samma tjenst som de gamles rökfång innan korstenar kommo i bruk. — Från Vichy. I ett enskildt bref rån Vichy af den 17 Juli, hvaraf red:n oenäget erhållit del, berättas något om I. M. konungens ankomst till och vistelse rid denna badort. II. M:t emottogs vid vangården af alla i Vichy varande svenskar och norrmän, 15 till antalet, med leras fruar, hvilka, genom särskild bemedling, erhållit tillträde till det för kejsarens emottagande speciellt inrättade rum. Sedan H. M:t hjertligt helsat de närvaande, afreste han till den kejserliga ,, Chaet, som blifvit upplåten åt honom till bostad under vistelsen i Vichy. H. M:t ikte dit i öppen vagn, åtföljd af franske ninistern i Stockholm hr Fournier. Vägen till denna kejsarens chalet från Vichy erbjöd en storartad anblick. Flera 11... I AiAi.. )p3