Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 juli 1867, sida 2

JUDINNAN?. Berättelse af Philipp Galen. (Öfversättring af J. Philipsson.) — Jo visst, och högst idylliskt tillochmed. Är det bebodt äfven i sommar? Margaretha vände sig hastigt om mot det till hälften af sten, till hälften af trä byggda lilla huset, och då hon märkte någon bakom den stängda glasdörren, hviskade hon, vänd mot Reinhold: — Ja, det är bebodt, men ej af någon familj, utan af en ensam lefvande svensk judinna, hvars tant dog förliden vinter och som nu med sin gamla uppasserska Rebecka här i tysthet tillbringar sitt lif. Reinhold hade stannat liksom fastväxt, och hans hjerta slog sällsamt häftigt i hans bröst då han hörde, att en judinna bodde i det lilla huset. — En judinna? framstammade han slutligen. Det är väl ett gammalt fruntimmer? Margaretha smålog skälmskt. — Ålmej, svarade hon; hon är visst icke gammal, utan tvertom mycket ung, det vill säga, så vidt jag vet, omkring tjugufyra år, och dertill är hon utmärkt vacker, något, som alls icke öfverensstimmer med hennes ständiga sorgsenhet, hvilken måhända har sin orsak i hennes ensamma belägenhet. Men hvarför betraktar ni mig så frågande och så förvånad? Reinhold hade intet svar på denna fråga. Hans hjerta klappade våldsamt och han hade all möda att för den unga flickans forskande på honom riktade blick dölja sin förvirring, hvartill dock hittills ännu alls icke fanns någon orsak. — Berätta mig något mera om denna — denna judinna, stammade han. Sade ni ej, att hon är svenska? ) Se II-T. n:o 165.