Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 juli 1867, sida 2

Sverge-Norge skickar en liten sjöeskader till Kronstadt och Petersburg, och PreusIsen, efter hvad det berättas, kommer att sskicka några af sina krigsfartyg till Stockholm. Ty det är ju endast af artighet, som man gör hvarandra sådana visiter? Så be; I sökte storsursten Konstantin Sverges hufvudstad för två år sedan med några ry-Iska monitorer till eskort, och så är väl Sverge skyldigt att göra ett kontrabesök, sehuru det ej blifvit omtaladt, att någon svensk prins står i spetsen derför. Detta har dock sin giltiga ursäkt deri, att hertigen af -lÖstergötland är hindrad af regeringsärender och hertigen af Dalarne väl är ännu I för klen att företaga en sådan färd. Ilvrad angår den preussiska visiten hos soss, så är det tänkbart, att Preussen derrikena, att dess sjömakt icke längre är en klädd verklighet, liggande deri en antydan, att den makt Skandinavien tillförene baft att trotsa detta land förmedelst sin söfverlägsenhet till sjös, icke längre föreI finnes, Någon sådan biafsigt kan deremot nasturligtvis ej ligga under det svensk-norska med vill på samma gång visa de nordiska; makt blott på papperet, utan en jerabebesöket i Petersburg. Ty det skulle innebära både en barnslighet och en politisk b oklokhet, hvilken måste vara omöjlig hos Tvär regering, åtminstone så länge grefve Manderström står i spetsen för våra utriskes angelägenheters skötande. Sverges ,Monitorer äro helt och hållet beräknade på vårt sjelfförsvar. Deras kraft! sligger deri, att de, förlagda såsom flytande I fästningstorn vid de vigtigare inloppen, kunna hindra en fiendtlig flotta att sandsstiga på våra kuster. Med en sådan krigsmakt gör man inga demonstrationer, utan sligger med lugn inom sina egna gränser, slåtande främlingen sjelf söka den närmare! bekantskapen, om han så finner för godt. JAtminstone afvaktar man den tid, då man kan förete en fullt aktningsbjudande styrka, emedan man i annat sall utsitter sig för spe, skulle man också kunna upplysa, latt om ett eller annat år styrkan skall I blifva större. En oartig fiende skulle till soch med kunna deraf taga sig anledning latt förekomma det icke en sådan maktförökning må komma till stånd. Ja, hvad sskulle hindra honom att helt enkelt i all vänskap qvarhålla de ärade gästerna? Lyckligtvis är, såsom sagdt, hvarje sådan sbiafsigt främmande för vår regering med safseende å den ifrågavarande expeditionen, hvadaa vi äro förvissade att den kommer satt blott erbjuda tillfälle till ömsesidiga vänskapsbetygelser, börande man dervid kunna påräkna all takt hos de svenska Toch norska fartygens befäl och besättninIgar. Om också ryska officerare verkligen uttalat hvad det amerikanska sändebudet vid en europeisk konflikt Ryssland ville göra sig trygg mot Sverge genom en armå på 60,000 man, så böra sådana minnen nu icke lägga något gift i vänskapsbägaren. Ialet var utan tvifvel allvarligt menadt och hade sin ganska giltiga grund i det fiendtliga språk, hvarför Ryssland funnit sig vara föremål från svensk sida, men vid de nu ömsesidigt utbytta artiglieterna bör en bättre stämning hafva inträdt. Det blir tillfälle för våra officerare att ytterligare underhålla denna, då de böra alltför väl känna, att svenska folket icke önskar något krig vare sig mot Ryssland eller något annat land, utan att vi blott vilja vara i jred, varande det betryggandet af denna, som utgör anledningen till alla våra ansträngningar för stärkande af landets försvarskrafter till lands och vatten. Våra gränser äro naturliga och bestämda; vår uppspirande odling och välmåga skulle åter krossas, om ett krigs stormar började rasa; vår maktställning förbjuder oss att sinblanda oss i andra länders konflikter. Ihr Fox efter dem citerade, nemligen att! Det finnes alltså icke någon den ringaste saanledning att uppträda med vapenmakt mot vare sig Ryssland eller någon annan Istat. Detta känner nationen djupt och bestämdt, och dess krigiska anda har alltså I blott ett enda syfte: bevarande af vår egen trygga sjelfständighet. En regering — om en sådan kunde tänkas — som I handlade mot denna nationens fasta öfvertygelse och önskan, skulle visserligen icke af nationen förrådas — ty dertill hafva vi alltför stark känsla af heder — men den skulle hatva snart gjort sig omöjlig. Våra svenska officerare skola säkert hafva mer än ett tillfälle att göra denna nationens stämning klar för de representanter af ryska folket, med hvilka de komma i beröring, och så skall denna expedistion icke förlora något af den vänskapliga karakter, hvilken måste densamma tillskrifvas. Att preussiska eskadern skall i Sverge röna ett godt och gästfritt emottagande, kan icke betviflas, om också det måstel I blifva för dess officerare tydligt, att man i Sverge icke kan annat än högligen ogilla Iden orättfärdiga politik, som Preussens söfvermod bedrifver gentemot Danmark, ett förhållande så mycket oangenämare, som Sverge i norra Tysklands folk räknat sedan århundraden tillbaka sina politiska T vänner och bundsförvandter. Och att detta bundsförvandtskap var det protestantiska Tyskland till gagn ej mindre under detta århundrade, än under Gustaf II Adolfs dagar — det lära väl Tysklands segna män hvarken kunna eller vilja förneka. Om vi derför icke begära någon erkänsla, så böra dessa minnen åtminstone uppväga ett och annat obehagligt intryck från de sednare tiderna, der vi icke varit den utmanande parten. Staden och Länet. Teater. Vid gårdagens representation uppfördes för andra gången det märkliga skådespelet , Mellan drabbningarne och väckte äfven nu den beundran, som det storarvade alltid framkallar, ehuru troligen de flesta rönte en förnimmelse af det mystiska dunkel, som sväfvar öfver det hela. Ä Till esterpjes gass den befängda komedien ,,Ett resande teatersällskap, i hvilket Sjövalls roll utfördes af herr Nyforss.. — oÖÖ