och beväpning till endast 15 fres om äret pr man, så gör detta för 104,354 man i linien och reserven.. . 1,565,310. Och så har major II. sin stora summa färdig. Härvid möter blott den lilla, men högst väsentliga anmärkningen: att hvad soldaten för sin utrustning bekostar är och förblir hans enskilta egendom, deri inberäknadt studsaren, hvilken, för flera kantoner, ingår i den privata utrustningen. Och ännu mer: i vissa kantoner bekostar staten de flesta persedlarne, men dessa blifva, det oaktadt, vid tjenstetidens slut, soldatens egendom. . Hvad den enskilte (eller kommunen) i detta hänseende vid inträdet i krigstjensten utgifver, kan således endast betraktas såsom ett förskott, ty han har ju, vid tjenstetidens slut, sina persedlar i behåll. Återstår för honom slitnin9skostnaden af kläderna, under öfningstiderna, och när dessa för infanteriet, i linien och reserven, ej öfverstiga sammanlagda 100 dagar, så är väl en slitningskostnad af vare sig 10 eller 15 fres om året under 20 år (d. ä. 200 å 300 fres för en utrustning varierande för olika kantoner från 12 till 218 fres (häri ingår gevär), vara alldeles ötverdrifven. Ja, orimligheten af denna beräkning är i ögonen fallande när man blott ser på den förtjenstfulla tabell, som major H. utarbetat och som förekommer i hans arbete sidd. 182 och 183. När man der tar i betraktande kolumnen för infanteriet, som utgör det långt öfvervägande vapnet, så finner man att, med undantag af några små kantoner, hvilka ej väga något i vågskålen, soldatens egen kostnad för beklädnaden uppgår till omkring 50 fres. Denna beklädnad sliter han under 20 år i sammanlagda 100 dagar, och då skulle underhållet hafva för samma tid kostat, efter 10 fres om året, 200 fres, och efter 15 fres 300! Antag att han slitit alldeles ut sin equipering under de hundra dagarne, så är det ju likväl ej mer än 50 fres han uppoffrat, eller 2!; fres om året. Om skoplagg m. m. (de s. k. småpersedlarne) upptagas till 20 fres i anskaffning (det är ju dock sina egna stöflor och strumpor han begagnar), så kunna dessa för 100 dagars öfningar väl ej väga så mycket att de anförda summorna på långt när uppnås. Men härtill kommer den omständigheten, att infanteristen har i Schweiz en daglig sold under tjenstgöringen, som betäcker honom i någon mån för åtminstone småpersedlarnes slitning. Han har nemligen, maten inberäknad, i det närmaste 112 fres om dagen (specialvapnen något mer) eller utom maten nära !, fres, hvilket för 100 öfningsdagar gör 50 fres. När ,En svensk officer beräknat underhållet af persedlar för 189,000 man, så har han äfven inberäknat landträrnet, hvilket är ett ytterligare fel, då detta ej behöfver vara uniformeradt och ej är underkastadt annan öfning än en dags sammandragning om året. Icke mindre misstag begår major Hazelius, då han upptagit i räkning anskaffningen och underhåll af kavallerihästar. Till kavallerist tages i Schweiz ingen annan än den som har egen häst, hvadan detta vapen mest rekryteras med förmögnare söner af den jordbrukande klassen. Blir denna häst skadad i tjensten ersättes förlusten af det allmänna. Mannen får sin häst inriden och har honom i öfrigt till sitt fria förfogande, hvadan dessa hästar också få göra mellan öfningstiderna fullt skäl för födan. Under mötena fourageras hästen på allmän bekostnad. Hästen är och blir mannens egendom. Huru kan man då uppställa något så orimligt, att man talar om en anskaffningskostnad af 800 fres och en årlig underhållskostnad af en francs om dagen? Dessa båda poster måste helt enkelt utstrykas ur räkningen och det högsta, som här kunde upptagas, vore ett belopp motsvarande en hästlega under kavalleriets öfningstider, hvilken, högt beräknad, ej komme att öfverstiga ett par hundratusen francs. Sedan vi sålunda reducerat de båda svenska officerarnes suppositioner och beräkningar till behöriga dimensioner, stanna vi vid de af hr Stämpfli uppställda beräkningar, och då blir den summa, som förstnämnda herrar upptagit till 3 å 4 millioner francs återförda till sitt behöriga bes lopp, eller 7 å 800,000 francs. En svensk officer vill, utom Edsförbundets och kantonernas krigsbudgeter, hafva vtterligare kostnader för krigsmateriel, ad