Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 juli 1867, sida 2

hvardera handen; se så, nu äro vi färdiga här uppe, nu skola vi försöka att råka systrarna. Alla fyra begåfvo sig nu åter ned i trädgården, men just som de ämnade stiga ned för den något tvära sluttningen, kommo Margaretha och Bertha springande uppför densamma, redan på förhand sträckande händerna mot sin gamle bekante och hälsande honom med glada, vänliga tillrop. Efter några få, hastigt vexlade ord slogo de sig ned kring jernbordet, och snart var samma sköna förhållande mellan dem återstäldt, som förlidet år i Kissingen och på resan till Mänchen. Under detta sörsta samtal kunde Reinhold Strahl ej underlåta att nogare betrakta de unga flickorna och glädja sig åt deras synbart framskridna utveckling. Margaretha, den äldre af dem, var visserligen fortfarande samma späda, bleka jungfru som året förut, men hennes helsa hade påfallande förbättrats och hennes milda vänlighet hade förblifvit densamma. Tydligast förrådde hennes uttrycksfulla blå öga den jungfruliga utvecklingen genom den mera tänkande blick, hvarmed hon genomforskade sin gamle bekantes drag och tycktes i sig upptaga hans omständliga meddelanden. Det låg emellanåt något drömmande i detta klara öga, och på det hela fann Reinhold vid första blicken, att hon förblifvit lycklig och glad, såsom hon förut varit, samt att hon bar inom sig medvetandet af den stilla, behagliga familjelycka, som ödet skänkt henne. Bertha, som från början varit kraftigare, mera utbildad, hade mognat till en blomstrande jungfru; hon svällde af helsa och lefnadslust, hvilket hvarje ögonblick förrådde sig i hennes rörliga väsende, i hennes lifliga, glada tal, hvarvid hon lofvade sig underverk af nöje och trefnad af sin fars väns besök. Efter en halftimmas förtroligt prat, utkom åter den vackra tjensteflickan och anmälde, att frukosten var serverad. IIusets döttrar begåfvo sig, omringade af barnen, med sin vän in i huset och man slog sig ned i den vackra försalen under glastaket, som hvälfde sig öfver den yttre verandan. Men sedan frukosten intagits, förfogade man sig, på doktorns anhållan, åter ut i trädgården, och nu förde de unga flickorna honom från plats till plats, visande honom allt, hvaraf de kunde lofva sig en glad förströelse för deras allvarsammare gäst. (Forts.)