UTRIKES. FRANKRIKL. Mötena i den franska lagstiftande församlingen den 9, 10, 11 och 12 dennes hafva varit utomordentligt stormiga med anledning af det fortsatta angrepp, som oppositionens förnämsta ledare, Thiers, Jules Favre och Emil Ollivier riktat dels mot kejsarens utrikespolitik och särskildt hans mexikanska äfventyr, dels mot det inre regeringssystemet och dess hufvudrepresentant, statsministern Rouher. Den berömde statsmannen och historikern Thiers tal den 9 dennes om mexikanska frågan motsvarade icke alldeles de föreställningar man på förhand gjort sig om detsamma. Föredraget hade en öfvervägande historisk karakter, det var till innehållet grundligt, ja dräpande, men till formen torrt, och räckte i 3 timmar. Den sens moral, man drog af detsamma, var, att endast en parlamentarisk regeringsform kan rädda Frankrike från ,,det personliga regeringssättets följder och faror, på hvilka den mexikanska expeditionen utgör ett slående exempel, cnär densamma, företagen emot nationens önskningar och i uppenbar strid mot de stora grundsatser, hvilkas representant den franska nationen är, har kostatlandet dess tappraste seldaters blod och 800 millioner fres samt slutat med den kejserliga politikens fullständiga nederlag. Var Thiers tal torrt och lugnt, var Favres polemik desto häftigare. Rouhers fras om ,,det skändliga mordet på kejsar Maximilian, besvarade han dermed, att han ansåg den simple franske soldatens blod, som blifvit utgjutet under troget uppfyllande af den hårda pligten att kämpa för en främmande sak, vara vida dyrbarare än den österrikiske inkräktarens, hvilken talaren förvägrade benämningen kejsare. Ministören angreps af Favre i dess ömtåligaste punkt; han förklarade, att hvarken han eller landet trodde på dess ord och sökte bevisa, att regeringen under hela den tid, som mexikanska äfventyret räckte, systematiskt sökt bedraga kammaren och den allmänna meningen. Då han i slutet af sitt tal d. 10 utropade, att i ett fritt land skulle den minister, som tillåtit sig sådant, blifvit försatt på de anklagades bänk, utbrast från den regeringstrogna majoritetens sida ett så våldsamt tumult, att debattens fortsättning blef omöjlig och mötet måste slutas. I det tal, hvarmed den talangfulle Rouher följande dag sökte tillbakavisa oppositionens angrepp, ville han göra troligt, att af Mexikos S millioner innevänare hade 5 millioner röstat för Maximilian, samt uppläste ett bref från Maximilian, hvari denne förklarar, att mexikanska folket ännu icke låtit resultatet af sin omröstning falla, och att han icke skulle öfvergifva det, så länge det litade på honom; han (Maximilian) hade dessutom andra intressen i Mexiko att kämpa för än