Landsorten. Halmstad d. 15 Juli 1867 (Ur ett enskildt bref till II. T:s utgifvare). , Najaden ankom till Halmstad omkring kl. half 9 på aftonen. Här blefvo vi förvånade, att se hela stranden tull med menniskor af alla klasser och åldrar, och bland dessa ett kompani skarpskyttar, hvilkas fana var behängd med sorgflor. Snart erhölls den upplysningen att , Najaden medförde de jordiska lemningarne af rektor Scholw L, Åberg från Halmstad, som under en resa att söka helsan aflidit i Lund vid 52 års ålder. Hans stoft, förut redan jordfästadt, skulle nu anförtros åt sitt sista hvilorum. Sorg och saknad syntes tecknade i månget ansigte och jag beslöt följa det långa liktåget, som snart ordnade sig på följande sätt. Främst fördes en prestaf, derefter kom likvagnen, så ytterligare en prestaf och den aflidnes ordenstecken, buret å ett sammetshyende; härefter kommo den bortgångnes närmaste anhörige samt åtskillige stadens honoratiores, se lan följde skarpskyttarne och derefter skolornas ungdom, först gossar och sedan flickor, företrädde af sina olika klass-lärare, och slutligen afslöts det långa liktäget af en mängd af stadens öfriga innevånare. — Under klockornas klang, så vemodig i den vackra sommarqvällen, framskred det högtidliga tåget mot stadens vackra kyrkogård, öfver hvars lummiga trädkronor och väl vårdade grafkullar fullmånen från den klara himlen utbredde ett fridfullt skimmer. När liktåget nalkades kyrkogården uppstämde en derstädes befintlig musikkår en sorgmarch och kistan bars sedan af äldre ynglingar till grafven. Här uttalade en af den bortgångnes vänner några ord i bunden form, tecknande den aflidne lärarens personlighet och intalande tröst hos de sörjande. Derefter uppstämdes af en sångkör Geyers herrliga: , Stilla skuggor breda sig i qvällen — och den lika enkla som gripande högtidligheten afslöts med en sorgmarsch af musikkåren, hvarunder liktåget återvände från kyrkogården. Jag dröjde qvar tills alla gått. Qvällen var ljuflig, stället heligt, stämningen högtidlig. Försjunken i tankar stod jag länge njutande af det efterlemnade intrycket och af den omgifvande naturen, som så väl harmonierade med den i sitt slag ovanliga högtid jag nyss bevittnat. — Då jag skulle gå, föllo mina ögon på en liten lysmask, som bland gräset å en grafkulle utbredde sitt klara fosforartande ljus. Jag tyckte mig här se en bild af mången barnalärares lif — anspråkslöst och stilla offrande sitt ljus i dunklet åt andra, ofta obemärkt och kanske ätven likt en mask förtrampad. Helsingborg. Om kappridningen sistl. Söndag berättar Öresunds-Posten för i Måndags bland annat: ,Kappridningen härstädes i går hade hitlockat en ofantlig menniskomassa såväl från orten som från andra trakter, Stockholm, Göteborg och provinsens städer och Danmark, oberäknadt den talrika landtbefolkning, som infunnit sig, för at liksom alla andra under en klår sommarhimmel : sen vacker natur beskåda en af dessa lekar, som lalltid utgjort aristokratiens förtjusning och aldrig förfelar att ådraga sig en viss beundran af det öf. riga folket, som ej gerna försummar att dervic närvara. Denna gång var det dock gynnsammar än någensin tillförne för en storartad sport, sedar