Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 juli 1867, sida 2

förstår att skapa af dylika saker, voro konstmessigt anlagda på dertill lämpliga platser och vidmakthöllos mästerligt; balustrader, verandor, paviljonger och tempel reste sig på alla framspringande punkter, och öfverallt från dem kunde man skåda ned på den med fartyg betäckta floden samt tillika kasta en spejande blick på de små husen i de idylliska strandbyarne. Upp till bergets topp förde mellan doftande granar, genom ljusgröna ormbunkar, susande björkar samt väldiga bokar och ekar de väl vårdade gångstigarne, än i ormslingringar, än löpande i zigzag, och vid hvarje krökning af vägen träflade man på en ny prydnad, en ny öfverraskande uppsinning af den alltid riktigt beräknande byggnadsoch trädgårdskonstnären, så att man tvekade hvilken plats man skulle anse för den vackraste, hvilken utsigt för den mest lockande och hvilken fristående byggnad för den mest lyckade. Att en man med sådan talang, sådan förmåga och sådana medel, som Ernst Schilling egde, i detta sitt landtliga Eden äfven riktat ett hufvudsakligt ögonmärke på sitt boningshus, förstås af sig sje ty vid rikhaltigheten a af det skapade skulle ft. Men just här förlamas vår penna, hvad som erbjöd sig, vid mångfalden det vara omöjligt äfven för den skickligaste hand att lemna en någorlunda riktig bild af boningshuset på Schillingslust. Låtom oss derför i korthet säga hvad vi åtminstone måste säga för att blott i någon mån komma läsarens fantasi till hjelp På det lämpligaste bredaste platå, bakåt täck blomsterträdgård, stället af den vidsträckta bergsryggeus lutande sig mot berget, framför sig en hade egaren af Schillingslust uppbyggt sitt boningshus. Djupt under den nyssnämnda trädgårdens balustrad och knappt synligt uppifrån, var ett rymligt orangeri anlagdt, som bildade baksidan af en terass, i hvars midt öfver en af friskgröna bladväxter insattad vattenbassin en springbrunn syntes, framställande en triton, hållande i händerna en stor mussla, ur hvilken åter en mindre dylik höjde sig, hvarifrån plaskande vattenstrålar nedföllo i den större, djupare bassinen. Utöfver denna springbrunn såg man äfven här Elben med sina fartyg och långt borta på andra sidan de blåa höjderna af det hannoveranska landet, medan till venster Hamburgs kyrktorn reste sig och till höger Elben i rakt lopp sträfvade mot hafvet. (Forts.)