Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 juli 1867, sida 2

efter några ögonblick stod han tätt bredvid anföraren för kyrkomusiken på orgelläktaren, hvarifrån man kunde öfverblicka hela templet, nere i djupet och uppe på läktarne å båda sidorna. Reinhold hade blott kastat en blick öfver det hela, och hans bröst andades djupt, hans hjerta slog nästan hörbart; ty hvad han här såg, hade han ej det ringaste väntat att få se. Tätt under sig skådade han de långa raderna af de andäktigt bedjande männen, hvilkas krets han nyss lemnat; vid ändan af templet såg han den af gaslågor strålande estraden med förbedjaren framför altaret — men å ömse sidor om sig på de fullkomligt öfverskådliga läktarne — hvad såg han der? På amfiteatraliskt från barridren sig höjande bänkar, måhända sex eller åtta rader bakom hvarandra, hade de till den stora församlingen hörande fruar och flickor sina platser, och der sutto de i en vid, blomstrande krans, sådan den blott sällan torde erbjuda sig åt den betraktande och beundrande mannens blickar. 0, hvilka gestalter, hvilka ansigten! Orientens glöd i deras blixtrande ögon, en varmare zons yppighet i de svällande formerna, uttrycket af ett fremmande, högtbeprisadt land i de klassiska dragen hos dessa varma, liffulla och nu med gudomlig andakt uppfyllda varelser! Alla buro vackra, många högst täcka prydnader. De flesta voro klädda i mjellhvita, luftiga klädningar med kulörda band och rosetter. I det svartglänsande håret voro perlor och blommor i glödande färgprakt inväfda; men klarare, mera strålande, skönare än de brokiga stenarne och diamenternafvid den yppiga barmen och halsen blixtrade de af glöd fulla ögon, hvilka alla i detta ögonblick, då på orgelläktaren en beqväm plats bereddes åt en fremmande, som otvifvelaktigt måste vars en kristen, riktades på denne fremmande och från månget håll med en viss förvåning länge qvardröjde på honom. Många af dessa ansigten tillhörde visserligen bedagade qvinnor, men de flesta voro unga, blomstrande, friska, och den strålande morgonstjernan i deras evigt efterlängtade land kunde ej vara skönare, ej lysa mera löftesbringande, än den yppigt pulserande ungdom, medvetandet om den växande kraft, som ur dessa karakterfulla miner öfverströmmade i den med förvåning kringsigblickande kristne mannens ögon. Vid ett noggrannare och längre skärskådande trodde sig