geant IIallgren hafva utan anledning klagat å sin örman, fär jag vördsamt yrka, att han härför måtte befordras till det ansvar, krigsartiklarne och gällande förordningar bestämma. Göteborg den 3 Maj 1867. . J. A. Örtendahl. Löjtnant vid Kongl. Göta Irtilleri-Regemente;:. under förklaring, dels att han icke mer än vid två tillfällen, bland hvilka det första tilläfventyrs varit den 18 eller någondera af dagarne d. 20 eller 21 Mars, och således icke på sätt Örtendahl uppgifvit, d. 22 isamma månad, tillsagt Hallgren att anbefalla någon af manskapet att rengöra sadelmunderingen, och dels, att han alldeles icke anbefallt Hallgren tillse det jemväl andre officerares enskilde sadelmunderingar putsades, utan vid Ilallgrens vägran i fråga om Örtendahls mundering, — hvil ken vägran, då den andra gången förnyades, Hallgren beledsagade med yttrandet: ,,det var ett djefla bråk med den der sadelmunderingen., — endast yttrat, såsom orden skulle hafva fallit: ,här får icke hänga några oputsade sadelmunderingar. hvarförutan Örtendall uppgaf, att Hallgren vid det sednare af anmärkte tillfällena brustit i tillbörlig aktning mot Örtendahl derutinnan, att Hallgren vid samtalet med Örtendahl, dels underlåtit att göra vanlig honnör eller föra ena handen till mössan, utan varit stående med händerna i byxfickorna, och dels vändt Örtendahl ryggen och aflägsnat sig innan Örtendahl gifvit tillkänna, eller annars låtit förstå, att han icke hade vidare tillsägelse eller ordres att meddela. Sergeanten Hallgren, som bestridde att hafva lÅtit undfalla sig yttrandet: , djefla bräk och hänvisade i detta afseende till det vid majorstörhöret förda protokoll, likasom att hafva genom underlåten honnör brustit i aktningen mot Örtendahl,anmärkte att, huru Örtendahls ord än må hafva fallit, beträffande putsningen af andre officerares enskilda sadelmunderingar, de dock icke inneburit annat, än en befallning att tillse det putsning af nämnde munderingar verkställdes, destohellre, som de uttalats i sammanhang med tillsägelsen om putsning af Örtendahls enskilda mundering; anhållande Hallgren att, med personer bland manskapet få i bevis leda detta förhållande; i anledning hvaraf Örtendahl under förmälan, det han ansåg, att trupps inkallande, för att vittna mot befäl i sak af förevarande beskaffenhet borde undvikas, förklarade att han icke ville tvista med Hallgren i berörde afseende; hvarförutan Örtendahl sade sig, dels icke önska förebringa bevisning att Hallgren, på sätt blifvit uppgifvet, mot Örtendahl brustit i aktning genom underlåtenheten af honnörs görande, dels ock vilja godkänna Ilallgrens förklaring, det han icke i sitt samtal med Aadahl begagnat ofvannämnde opassande uttryck. Sedan härefter af det vid majorsförhöret förda protokoll inhemtats, att Örtendahl vid förhöret uppgifvit, det Hallgren, på Örtendahls befallning att tillse, det Örtendahls i stallet upphängda sadelmundering blefve putsad, skulle hafva svarat, att han icke gjorde det; men Örtendahl, i sin nu lemnade berättelse öfver hvad som mellan honom och Hallgren förefallit, annorlunda framställt Ilallgrens vägran, erinrade Örtendahl, att Hallgren äfven haft detta yttrande: ,,det gör jag ej!,; hvilhet yttrande Hallgren dock påstod sig icke hafva aft, under åberopande af hvad han förut uppgifvit såsom skäl för sin vägran att efterkomma Örtendahls befallning. Enskilde parterne öfverlemnade härefter målet till pröfning; hvarvid, dels Hallgren, som ansåg att han icke gjort sig skyldig till bestraffning ör obefogad klagan å förman, yrkade ansvar å rtendahl, enligt 2 kapitlet 33 kongl. krigsarticklarne, jemte åläggande för Örtendahl att godtgöra Hallgren lösen för protokollet i målet, det Hallgren anhöll att bekomma; och dels Örtendahl åberopade hvad han förut anfört; och sedan aktor hemställt att handlingarne måtte till kongl. krigshofrätten öfverlemnas, fingo parterna taga afträde, under öfverläggning, till följande, för dem åter förekallade, afsagde Beslut: Målet uppskjutes till den 11 dennes, då parterne hafva att åter inställa sig; och åligger de emellertid aktor att anskaffa och vid berörde rättegångstillfälle hit ingifva utdrag ur straffjournaJen, rörande den Hallgren ådömda bestraffning; hvarefter och sedan parterna fått tillfälle anföra hvad de ytterligare kunna finna nödigt, krigsrätten vill vidare utlåtande i målet meddela. Som ofvan. In fidem: Maurits Lindberg. Protokoll, hållet hos K. Göta Artilleri-Regementes KrigsRätt i Göteborg den 11 Maj 1867. ö Vid företagande, likmätigt beslutet den 3 dennes af det utaf sergeanten C. I. Hallgren mot löjtnanten J. A. Örtendahl anställda åtal för missbrukad förmansrätt, inställde sig personligen dessa arter, tillika med actor, styckjunkaren J. A. E. ?etersohn. Actor inlemnade ett utdrag ur Regementets Strafi-journal, så lydande: Utdrag ur Straff-journalen för sergeanten vid Kongl. Göta Artilleri-Regemente C. l. Hallgren. SETS 2 Är 2?hrottets beskaffen2 2 Dömd af 3 — a 1860. —— — — — — I Mars 26 För det han gjort invändning mot förRegem.mans befallning och Chefen. ieke verkställt densamma. 14 Rätteligen utdraget intygar: Carl G. Hjärne. Regem.-Adjutant, hvarefter, sedan löjtnanten Örtendahl, på fråga, förklarat, att han vid nu ifrågavarande tillfälle icke haft uttagen, för begagnande i tjensten, någon kronans sadelmundering, men att han just derför ansåg befallningen att tillse det putsning af Hans enskilda mundering verkställdes hafva bordt af Hallgren atlydas, oaktadt denna mundering icke varit å stallreversalet antecknad, Hallgren fortfarande bestridde, att han haft skyldighet efterkomma Örtendahls berörde befallning, desto hellre som, derest en sådan skyldighet honom ålegat, deraf kunnat följa, att han skulle vara förpligtad att, jemväl i öfrigt, ansvara för och vårda munderingen, lika med en kronans persedel; men betrislade Hallgren, att något sådaut i fråga om officerares enskilde persedlar kunde honom lagligen åläggas. .