IIvi bedröfvas du, min själ? O, hvi räds, hvi ängslas du? Dina döde lifvet vunnit Uti grafvens stilla ro, Och den lugna hamn de hunnit, Der de fromma andar bo. Dem nu ärHerren när. Hoppas äfven du, min själ! Ock för dig Sänker sig Lifvets sol en gång, och skönt Blir ditt hopp med seger krönt. Hvi bedröfvas du. min siäl?