-Jicke olaglig, (ty då skulle äfven mamsell titeln icke vara laglig). Vid andra refor ilmen var den hvarken djerf eller olaglig a Lika litet kan förändringen klandras nu, då tredje frökenresormen pågår. Hvad ytterligare den förmenta , djerf. -Ihet beträffar, för hvilken den bildade soträlsedottern beskylles, så visar sig denna tillvitelse äfren från en annan sida vara . fullkomligt orättvis. Den unga damen I finner sig nemligen icke sårad, om man ortsarande kallar henne mamsell. Hon vägrar blott ej att emottaga en för henne sicke oberättigad titel, ifall hon kallas fröken. Mera bestämdt än så, gör hon sicke anspråk på denna sistnämnde titel, soaktadt hon, såsom nyss nämndes, i sjelfva verket har alldeles samma rättighet dertill som adelsdottern. Läkväl kunde ofrälse dottern hafva skäl att i detta fall icke vara tillbakadragen, dels emedan just adeln sjelf nedsätter mamselltiteln, hvilken samma adel ändock nästan med pock fordrar att den ofrälse flickan skall bibehålla, dels emedan hon icke kan undgå att inse sin likställighet, ja ofta nog icke ringa öfverlägsenhet i bildning framför mängden af adelns döttrar. Hon kunde och kanske borde äfven af ett annat ännu vigtigare skäl manas att i detta fall åsidosätta sin naturliga tillbakadragenhet, då hon inser den verkligt stora moraliska nyttan af en gemensam titel för alla bildade flickor, nemligen förminskandet af afund å ena sidan och högfärd å den andra hos kommande generationer. (Den redan nämnde insändaren i Göteborgs Handelstidning har på goda grunder fäst synnerlig uppmärksamhet vid detta skäl 4). En ädel qvinnlig känsla bjuder henne dock att vid denna titelförändring icke hafva någon aktiv, utan endast helt passiv roll. Hon sjelf gör derföre ingenting för förändringen; men herrar, som för henne hysa aktning, och som finna humanitö, rättvisa och behag i reformen, äro verksamma derför, och detta både enskildt och allmänt, såsom man ser af de många tidningsartiklarne rörande denna fråga. Måhända se dessa herrar deri äfven en utväg att något stäfja det häfdvunna högmodet. Den förmenta , djerfheten bland de unga damerna är således, tvärtom, en tillbakadragenhet utöfver hvad man med rättvist skäl kunde vänta. Den ogifta damens eget tillgörande är blott att anse sig hvarken kunna eller vilja idkeligen protestera mot den nya benämningen, dels emedan sådant vore både besvärligt och olämpligt, dels ock emedan bon naturligtvis inser att något ondt eller orätt icke ligger ireformen. Den nämnda moraliska nyttan för kommande generatoner kan hon icke heller förneka, och rigten af detta ganska maktpåliggande indamål lärer icke ens adeln sjelf försöka bestrida, om den icke låter högmodet alltör mycket beherrska sig. Hvad skäl kan lå adeln hafva, att just mot de oskyldiga lamerna vända sitt missnöje? — Är det iter fadern, som bestämmer dotterns titel, ä är ju hon, äfven då, oskyldig. Att utan all anledning och i trots af ntelligensens makt tillskapa i flickans njuka och känsliga sinne (och detta inda rån hennes yngre år) en så rik källa ill högfärd eller asund, som den vi nu ala om, är i sanning — vi upprepa det innu en gång — en beklaglig sed, som enom dess allmänlighet icke ringa moterkar mensklighetens förädling. (Forts.) NO FOX EB HB HI EN ct