— mT ————— ——s—L tider ostrafladt fått visa ett nästan gräns löst högmod och förakt mot öfriga med borgare. Högdragenheten är visserligen vår tid långifrån så groft tilltagen son förr, men visar sig dock på flere sätt, t ex. i adelsherrskapernas längesedan bör jade och på sednare åren alltmer tillta gande bruk att kalla sina piger, (de for dem såkallade kammarjungfruarne) sö mamseller. Genom att så låta uppasssig af mamseller, och låta andra mamsel ler se och höra detta, har man vunnit at frökentiteln fått högre glans. Under sådana förhållanden — och då bildade ofrälse döttrar numera vanligen alla hänseenden äro fullt jemngoda mec adliga döttrar — är det i sanning höge ligen oväntadt, att de förra kunnat klandras för att de icke mera finna behag i mamselltiteln, hvilken icke blott blifvit a adeln på anfördt sätt begagnad, utan ifven blifvit orenad genom användning på annat område 2). Det är af så giltiga skäl som den bildade ofriälsedottern icke vägrar emottaga frökentiteln, sedan det nu med full visshet blifvit upplyst att hon har alldeles samma lagliga rättighet till denna titel som adelsdottern 3). Det närmaste, ehuru icke det väsendtligaste, skälet till den började sociala förändringen är att tilltalsordet fröken är mindre missbrukadt. Ehuru ifrågavarande lilla reform icke afser hvarken att nedsätta eller upphöja, och icke heller att i något annat fall handla annorlunda än hvad både lagligt och billigt är, klandrar adeln dock ganska skarpt de bildade ofrälsedöttrarna för denna deras förmenta ,,djerfhet, kallande titelförändringen en oförsvarlig sjelftagenhet. Adeln glömmer härvid att just den sjelf vida djerfrare än nu sker ,,sjelftagit samma titel, ty den tog den utan tillstånd under en tid, då endast konungadöttrar kallades så. Konung Gustaf k döttrar benämndes fröknar, och prinsessor fortforo att så kallas till och med under drottning Christinas omyndiga år, hvarefter den tidens utomordentligt rika, stolta och mäktiga , högadel (af hvilken flera behagade anse sig såsom furstar) hade högmod och djerfhet nog att ,,sjelftaget finna samma titel passande för sina döttrar, nemligen sedan Christina, ehuru ogift, ättvisligen kallade sig drottning, istället för fröken, från och med den dag hon sjelf emottog regeringen. Också vågade adeln icke att formligen begära drottningens samtycke, hvadan den Sjelftagna rättigheten aldrig fått laglig form. I kongliga eller officiella skrifvelser kallades derföre alltjemnt och ännu i dag grefvens ogifta dotter för ,jungfru, såsom före Irottning Christinas tid. Högadelns nämnde tilltag var första frökenretormen. Den andra kom snart derefter, ty det lröjde ej länge förr än ,lågadeln lika jeljtaget tillegnade sig samma titel, oakadt högadelns lifligaste motstånd. Ehuru denna ,sjelftagenhet var vid örsta reformen alltjör djerf, var den dock ?) En insändare, hr X., i Göteborgs IIandels-Å idning för den 27 November 1866 säger härom: