läkaren med nyfikna blickar betraktade de många menniskor som vandrade i samma riktning med dem, smålog hans följe. slagare och sade: — Ser ni, ni befinner er redan i närheten af vårt tempel och jag märker på er, att ni känner det. — Jag ser det sifven, svarade Reinhold; ty alla de vmöta, eller som gå samma väg med oss, äro uppenbart judar, och på deras allvarliga ansigten, på deras högtidsdrägter märker jag, att de ha samma mål för ögonen som vi. — Så är det — och der, ja der är vårt tempel. Reinhold följde med någon tvekan sin lugnt framför honom gående ledsagare, ty han, den ende kristne, befann sig här plötsligt bland ett verkligt hvimmel af judar, hvilka dock nästan alla utan undantag tillhörde den bildade och välmående samhällsklassen samt endast genom sin orientaliska ansigtssnitt och sina egendomligt lifliga rörelser otvetydigt förrådde sin härkomst. Aldrig förut hade hade han så isolerad befunnit sig bland en så stor mängd menniskor af mosaiska trosbekännelsen; han trodde sig vandra icke blott bland ett alldeles fremmande folk, utan äfven i ett fullkomligt fremmande land, ett land, hvars sol brände hetare, hvars vindar blåste varmare, ty alla dessa menniskor företedde en annan hy, fullare färger, mera blixtrande ögon, och äfven i deras språk förnams en utländsk klang, ett slags sjungande ton, som mycket bidrog till att öka den förvånade fremlingens illusion och var aldeles egnad att förbereda honom, som ännu stod utanför förgården till templet, på något än mera fremmande, som först i templets inre skulle träda honom till mötes. Man hade framkommet till den af häckar insattade förgården till templet, hvilken, skiljd från gatan genom ett jernstaket, förde omedelbart till ingångsporten till det massiva och i ädel maurisk stil byggda Gudshuset. Gallerportarne voro vidöppnade och förgården fylldes af en talrik mängd högtidsklädda män, hvilka på en kort stund lemnat den oafbrutet i tolf timmar räckande gudstjensten, för att hemta litet frisk luft och derigenom stärka sig till förnyad andakt. Äfven några sent kommande hvitklädda äldre fruntimmer och unga flickor blandade sig tid efter annan mellan dessa män i svarta kläder och med svarta skägg, men försvunno ha