Intelligensens strid mot häfdvunnet högmod. (Några ord med anledning af frökenreformenk). Anmärkningsvärdt och varnande är att sedan adeln i nära 40 är varit med jern hand kufvad af konungarne Carl XI oci Carl XII, den likväl genast reste sig di hjelten föll. Historien omtalar?) hurt adeln redan året efter Carl XII:s död lyc kades för sig genomdrifva förnyade privi legier, hvarigenom de fleste af dess fordnorimliga företrädesrättigheter ånyo gjordes gällande — allt på ofrälseklassernas bekostnad. Ett af de många bevisen på adelns förakt mot dessa klasser förtjenar isynnerhet uppmärksamhet. I privrilegierna intogs nemligen nu ånyo, att adelsman icke skulle få gifta sig med ofrälseqvinna, och skedde detta ,,utan konglig tillåtelse skulle barnen icke få ärfva fadrens jordagods eller anses tillhöra adeln, på det (såsom de un ärkliga orden lyda) .adelskapets blod må hållas rent och obesläckadt. — Det lyckades adeln att förmå drottning Ulrika Eleonora att, tvärt emot sin regent-ed, stadfästa såväl denna orimlighet som alla de andra. Genom orden putan konglig tillåtelse hade adeln hållit öppet för sig att ingå rika borgerliga giften. Borgareständet, inseende detta och uppretadt af en så förnärmande och så till ytterlighet drifven högfärd, afgaf då skyndsamt följande skrifvelse: ,,Borgareståndet anhåller underdånigast att ingen Son eller dotter af en borgare må få tillåtelse att gifta sig inom adelsständet och detta vid förlust af sitt både lösa och fasta arf, och sådant på det äfven borgareskapet må på sin sida förblifva rent och obefläckadt, samt i åtnjutande af sitt fördelaktigare stånd. Man tänke sig härvil, tillägger Fryxell, harmen hos adelskapets ensidiga försvarare! Hvem vet ej, att, utan gisten i rika borgerliga hus en mängd adelsmän skulle hafva blifvit förlorade? Också samtyckte adeln blott några år derefter att hela detta löjliga stadgande från adelsprivilegierna uteslöts. Nyssnämnde hån mot ofrälseklasserna står längifrån ensamt i vår historia. Tvärtom, vid genomläsandet af dess detaljer, häpnar man öfver att adeln i så långliga ) Se t. ex. Fryxell, del 33, kap. 3. rn EEEElaalaaik