JUDINNA NN?) Berättelse! af Philipp Galen. (Öfversättning af J. Philipsson.) — Mina herrar, yttrade då den gladlynte värden till sina gäster, jag är den der efterhängsne karlens lydige slaf. Ni ha hört hvad han sade, och således önskar jag er smaklig måltid. Efter dessa ord tömde enhvar sitt sista glas champagne eller sherry och alla reste sig för att skaka värdens hand. Denne försvann med Fredrik i sängkammaren, gästerna deremot begåfvo sig, om sommaren ut i trädgården, om vintern eller då vädret var dåligt deremot till det trefliga rummet i det lilla huset, och nu visade sig här snart den gamla trogna, af åren redan mycket böjda, hushållerskan i sin enkla bruna klädning och med silfverhvita lockar, hållande i den darrande handen en kaffekanna och i begrepp att fylla de redan i ordning stående kopparne med den präktiga drycken, likväl icke förrän enhvar efter behag försett sig med socker. Adolf, som jemte fadren bodde i huset, kringbjöd nu doftande cigarrer, och derefter förblefvo gästerna ännu en kortare eller längre stund tillsammans, tilldess de pratat ut och enhvar antingen uppsökande sitt hem eller begifvande sig till ett annat mål, aflägsnade sig. På slaget !(,8 infunno sig andra och lika litet bjudna gäster, som de förra, för att med den gamle herrn spela sitt parti Phombre, ty utan detta gick det nu en gång för alla icke för sig och dagsverket skulle endast ha varit till hälften fullbordadt. Under spelet drack man en kopp tå, undantagandes den gamle herrn, enär denne blott åt och drack en gång om dagen, emedan han eljest icke kunde sofva så godt, som det blifvit ett oafvisligt behof tör hans natur och hans ålder. ) Se H.-T. n:o 157.