Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 juli 1867, sida 1

Doktor Reinhold Strahl hade endast sofvit sju nätter under det lilla trefliga husets gästfria tak, men han hade dock redan haft tillfälle att se mycket af lifvet och rörelsen i de båda broderligt förenade sjöstäderna. Hans värds son hade dragit försorg om en pålitlig ledsagare genom denna labyrint samt till en del sjelf i vagn och till fots ledsagat den värderade gästen genom Altona och Hamburg. Så kom för vår vär den åttonde dagen af hans vistelse i förstnämnda stad, ocl han hade börjat den utan all aning om, att denna dag skulle bli skickelsediger för hela hans lif samt att en för honom ännt vida vigtigare skulle följa tätt på densamma. O, om vi i dag visste hvad som skulle hända oss i morgon, om vi visste hvil ken oberäknelig, utomordentlig verkan ett enda ögonpar, son plötsligt genom vårt lifs natt lyser emot oss, kan utöfva på hela vår tillvaro, vi skulle då måhända ej alltid glädja oss deråt; nej, vi skulle darra och bäfva, vi skulle frukta för der likt ett oväder annalkande tilldragelsen, som kastar öfver ända hela vårt förflutna lif och för oss medför ett närvarande fullt af ångest och sorg eller af himmelsk lycka, ty på framtider tänka vi ju ej genast — framtiden ligger städse dold för oss bakom ogenomträngliga moln, och vi veta ju ej huruvida dessa moln bära i sitt sköte ve eller sällhet, lika litet som vi, så länge vi äro till här på jorden, veta, om det finnes en himmel der ofvan stjernorna och om vi verkligen, såsom det blifvit oss lofvadt, en gång skola få skåda och känna Gud och Hans stora öga och Hans vedergällande hand. Den åttonde dagen af Reinholds vistelse hos den gästfrie herr Schilling var således kommen, och åter nalkades den fjerde eftermiddagstimman. Doktorn, som hemkom från en längre promenad, begaf sig till trädgården, der man fortfarande i det vackra Septembervädret intog sin middag, och fann här sin värd tillsammans med flera vänner, som i dag kommit från Hamburg för att deltaga i måltiden. Bland dessa fästades Reinholds uppmärksamhet vid en liten rörlig man med gulaktig hy, tätt svart hår och uttrycksfulla drag, i hvilka stämpeln af judisk härkomst omisskänneligt var utpräglad. Vid presentationen visade det sig, att doktorn ej misstagit sig i sin förmodan: det var en i hela staden välbekant och omtyckt judisk kompositör, en elev af Felix Mendelssohn-Bartholdy, hvilken vi här vilja gifva namnet Jakobson. Då den ej längre alldeles unge mannen fick höra hvem