2: Blanåade ämnen. Ilinnes bröllopsgård. En berättare i Aftonbladet. som gjort en resa uppåt Gestrikland och Dalarne, omtalar bland annat Innan vi lemna IIosjöns stränder, (på g. mellan Dalarne och Gestrikland) vilja vi göra ett besök på en liten gård, som kallas Sveden och ä örbunden med ett minnesrikt blad i I.innss I Vägen dit går utefter IIosjöns strand samt förbi åtskilliga possessioner, såsom det täcka Rottenby, Stora och Lilla Fremsbac dar. Kommen till stället befinn på en i gammal stil byggd gård, h ader stått i ett och ett halft sekel. UItsigten från gårdsplanen är bland de vackraste landtliga vuer man kan se. Här bodde stadsläkaren i Falun Morzxus om sommaren. I Dalarnes trofasta bygd fostrades den qvinna, som vann I s kärlek, och ännu står den byggnad qvar vid Sveden, i hvilken hans bröllop stod. Det är en enkel envåningsbyggnad med en stor förstuguqvist, uppburen af ett par spiralformiga pelare af furu. Man har visat den pietet mot bröllopsstugan, att denna bibehållits i sitt ursprungliga skick. På ena gen finnes en gammalmodig ärevördig spis, de iga väggarne åro prydda af grofva dalkarlsmålningar på duk. Motiverna för målningen äro hemtads ur bibeln. På ett ställe hänger Absalon i trädet med pres krage om kalsen, Judith som halshugger Holofernes, ser ut som en genuin dalkulla och bär en kostym ej olik daldrägten o. s. v. Fönsterrutorna äro små och infattade i bly. Några möbler i rummet tillhöra äfven den gamla tiden, och på en af de låga taburetter, klädda med tjock sammet, hvilka stå i ett hörn af rummet, har Linne troligen knäböjt, då han vigdes vid sin älskade Morea. Gården befinner sig ännu i Moreiska slägtens händer samt eges af en f. d. inspektor med namnet Morrus. Bland de gamla och unga i bygden fortplanta sig från slägt till slägt en, och annan tradition om blomsterkonnngens friaretid. Så veta kullorna att berätta, hura fästmannen en gång för att pröfva sin blifvande makas oda hjerta, kom förklädd som en fattig, tiggande )alkarisgubhe till Sveden, der han naturligtvis fann godt herberge. : Tillgång och efterfrågan. Det är en sats i nationalekonomien, att tillgången i allmänhet håller jemna steg med efterfrågan; finnes stort behof af en sak, så sörjes äfven för tillfredsställandet af detta behof. Såsom ett bevis på riktigheten af denna sats, anför den i Newyörk utkommande tidningen ,,Times (af den 13 Juni) följande faktum: Nyligen har en ångbåtslinie öppnats mellan St. Francisko och Kina. Svårigheten vid detta företag var vägens stora längd, som gjorde det nödvändigt för fartygen att medföra stora kolförråder, hvarigenom deras lastrum betydligt inskränktes. Oaktadt ett par rätt lyckliga resor, fruktade man dock mycket för, att företaget af nämnda skäl ej skulle kunna bära sig. Men nu har man på den väg, som fartygen gå, upptäckt en hittills obekant ö, som kan begagnas till kolstation, och frågan om rentabiliteten är nu afjord på det mest tillfredsställande sätt. ,,Detta aktum, fortfar tidningen måhända slående bevis, som kan anföras för riktigheten af den grundsats i nationalekonomien, att tillgången alltid motsvarar efterfrågan. Sedan ångbå i var öppnad, behöfde man ingenting så nödvändigt som en ö, och behofvet blef ofördröjligen tillfredsstäldt. — Huruvida herrar nationalekonomer kunna begagna detta amerikanska bevis, få de sjelfve afgöra. Folkräkningen i Förenta Staterna år 1870 skall gå genom det inre revenuedepartementet. I förlidet år i November och December företog