Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 juli 1867, sida 1

nur hastigt hans förmögenhet än tillväxt och hur stort omfång den än vunnit, aldrig lät han af dagens asgud, åt hvilken den yngre generationen blott alltför gerna rikligt offrar, förleda sig att hängifva sig till en omåttlig lyx i sitt yttre lif. Nej, han var och förblef den enkle, tarflige mannen, som han alltid varit, och aldrig prålade han med en glans, hvilken är desto mera förledande, ju lättare den genom de förhandenvarande medlen kan kallas till lif. Så hade hans lefnadslopp alltid varit regelbundet och naturligt, och såsom han haft det för fyrtio år sedan, så hade han det ännu i dag. Klockan 9 på morgonen steg han upp samt läste vid sin enkla frukost de honom till vana blifna tidningarne och de från alla trakter af jorden anlända brefven. Klockan precist 1211 kom hans barberare, hvilken var den ende, som fick afbryta honom i detta allvarliga göromål. Klockan 11 begaf han sig, hurudant vädret än var, till sitt när beliigna kontor och konfererade med sina söner, gaf sina råd beträffande de afseglande fartygen samt samtalade med deras befälhafvare och olika affärsmän. Klockan 1 for han till börsen i Hamburg och klockan 3 inträdde han åter i sitt lilla hus, för att rikta sin enskilda dagbok med hvad han i dag uträttat och erfarit. Tills klockan 4 voro alla affiirer undangjorda, och nu antog den gamle herrn en mindre allvarsam, ja ofta en mycket glad min. Ty vid denna tid kommo, såsom vi redan veta, alltid några af hans vinner, för att spisa middag med honom och i den inskränktare vänskapskretsen njuta af lifvet, såsom verksamma män så väl förtjena efter fullgjordt arbete. Middagen, vid hvilken man samtalade om mycket, som ej rörde affärerna, utan händelserna inom fäderneslandet, konster och vetenskaper, räckte vanligtvis tills klockan 6. Om den dock någon gång, genom en glad eller språksam gists närvaro, drog längre ut, så infann sig Fredrik, den uppmärksamme, mångårige tjenaren, punktligt klockan 17 och sade högt och tydligt: 2 — Herr Schilling, klockan är 127, ni måste sosva! (Forts.)