Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 juli 1867, sida 1

— ——— —— Dessa trefliga bordstimmar voro för denne dessutom mycket lärorika i afseende på det förhållande, som existerade mellan den gamle herr Schilling och medlemmarne af hans familj äfvensom tjenstefolket af båda könen. Alla utan undantag egnade den gamle en till dyrkan gränsande vördnad, och han herrskade oinskränkt likt en åldrig patriark i den kring honom församlade kretsen. Efter hans vink rättade sig enhvar, hans ord åtlydde alla ögonblickligt, hans önskningar blefvo en orubblig befallning, och såsom det var inom den husliga kretsen, så förhöll det sig, såsom vi snart skola se, äfven i den af honom ledda större affärskretsen. Inom sjelfva huset rådde, hvad den inre utstyrseln beträffar, på intet sätt någon lyx; allt var enkelt, solidt, men framför allt beqvämt inrättadt. De flesta möblerna, kärlen, glasen härstammade från en längesedan försvunnen tid, hvilken ännu ej var välsignad med det öfverflöd, som — enligt hvad doktor Strahl småningom märkte — för närvarande stod den gamle herrn och hans familj till buds. J. D. Schilling tillhörde de med rätta beundrade min, hvilka ur små och inskränkfa förhållanden arbetat sig upp till mycket stora och omfångsrika. Han hade ända nedifrån tjenat i sitt fack och som simpel handtverkare lagt grunden till sin nuvarande ställning. Småningom hade genom hans ansträngda flit, hans trägenhet och omsorgsfullhet hans pekuniära medel ökats, han hade växt ut i alla riktningar, och nu var han en af de rikaste skeppsredare och köpmän i den stad, hvars skepp, med den blå stjernan i hvitt fält, seglade på alla haf och drefvo en storartad handel med den aflägsna kontinentens alla nationer. I anseende till sin höga ålder hade han redan sedan flera år tillbaka öfverlåtit större delen af sina affärer på sina söner, men han hade aldrig helt och hållet dragit sig ifrån desamma, tvertom var han ännu alltjemnt den egentliga och rätta själen samt den hemliga drifkraften i det stora helas hjulverk. Och att så verka och arbeta var hans kall, ensamt derpå var han af naturen hänvisad. Hans affärskännedom var ovanligt stor. hans öfverblick fullkomlig, såvidt den hos en menniska kar vara fullkomlig, och hans insigt om förhållanden, menniskor och saker på andra sidan oceanen var lika klar, som hans beräkningar voro säkra och hans företag lyckliga. Men aldrig