Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 juli 1867, sida 1

hälsa vi på hvarandra så ofta det låter sig göra, ty hos honom är det mycket vackrare och trefligare än hos mig. Men under dessa fjorton dagar skall ingenting fattas er, frukta ej derför; tiden går fort, och ni har dessutom åtskilligt att bese i Altona och Hamburg — — hvad vill du, Fredrik? Denna fråga ställdes till den lugnt framträdande betjenten, hvilken genast svarade: — Soppan är serverad, herr Schilling. — Så, så — altså redan! Det är bra. Ha vi några gäster? Betjenten svarade ej, utan pekade med handen tillbaka mot paviljongen, der några herrar stodo. — Ni skall nemligen veta, fortfor den gamle herrn, att jag aldrig bjuder någon till middag; men den som vill komma och spisa med mig, är alla dagar välkommen, jag är alltid beredd derpå. Nå, i dag vore dev mig kärt om ej många komme; men gamle Biedermann kommer bestämdt — ah, ser ni, der är han redan, och min son Adolf äfven. Man gick de båda männen till mötes, och återseendet mellan den gamle vännen från Hamburg och den unge från residensstaden var lika hjertligt som det förut omnämnda. Den gamle Schillings yngre son, Adolf, var, likasom hans fränvarande broder, en högväxt man af omkring 40 års ålder, en äkta nordisk gestalt, fast och kraftigt byggd, med ett uttrycksfullt, godt ansigte och klara blå ögon, hvilka, alldeles såsom Ernsts, alltid blickade rakt in i själen på den med honom talande. Efter några få välkomstord, slog man sig ned i paviljongen. Den gamle herrn presiderade; vid sidan om honom sutto hans son och gästen, midt emot honom den gamle vännen Biedermann. Den uppmärksamme tjenaren flyttade ett litet serveringsbord nära intill den gamle herrn, och denne lade sjelf före soppan, medan hans son fyllde glasen med eldigt Bordeauxvin. Vi vilja vid den förestående måltiden ingalunda redogöra för de rikliga rätterna och i hvad ordning de följde på hvarandra. Men så mycket är säkert, att det ej ensamt stannade vid soppan och det utlofvade köttet, utan mera, mycket mera välfägnad vankades, och på så sätt gick det alla dagar, så länge doktor Strahl var gäst i huset,