Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 juli 1867, sida 2

alslutat, skall vara på 40,000 spdr. Göteborg den 9 Juli. Red:n har blifvit uppmärksamgjord derpå, att annons blifvit i Posttid:n införd redan för 3 veckor sedan rörande ansökning till det lediga Handelsoch Politie-borgmästare-embetet i Göteborg, oberoende af alla tilltänkta förändringar i stadens förvaltning, och utan vilkor för den nye borgmästaren att underkasta sig de förändrade omständigheter, hvilka måste komma att inträda i och med stadens och Majornas förening. Det blir då också så mycket angelägnare, att platsen besättes med en man, som välvilligt går de nya förhållandena till mötes, äfven om hans mödor dermed ökas; men icke obändigt håller sig till den en gång gifna instruktionens bokstaf, med tillbakavisande af hvarje anspråk på hans verksamhet derutöfver. Den ifrågavarande borgmästareplatsen utgör ett af de högst aflönade embeten i Sverge, då dess lön utgör Tiotusen rdr rmt, varande alltså jemförlig med de konsultativa statsrådens, generalernas och regementschefernas, landshöfdingarnes, biskoparnes, presidenternas och justitizerådens löner, af hvilka omnämnda höga embetsmän några hafva mer, men andra också mindre än 10, 000 rdr i inkomst. (Det hör nemligen till de många oegentligheterna i vår förvaltning, att embetsmän af samma grad kunna hafva mycket olika inkomster, såsom t. ex. då en landshöfding kan hafva 5 å 6,000 och en annan 20 å 25,000 rdr i årlig inkomst, eller då en regementschef kan hafva 5 å 6,000 rdr och en annan 18,000 rdr). Vi antaga att när vederbörande för några få år sedan öfverraskade staden med de betydliga löneförhöjningarne för stadens magistratspersoner, så låg deri på samma gång ett anspråk derpå, att Göteborg, genom att erbjuda sådana vilkor, skulle kunna tillegna sig de mest framstående förmågor i landet. Vi medgifva också gerna, att om detta ändamål vinnes, så är den höga lönen fullt berättigad, hvilket den deremot icke är, derest embetet innehafves af en man, som i första rummet afser sin egen beqvämlighet. En nitisk och kunnig Handelsoch Politieborgmästare har i Göteborg ett vidsträckt fält för sin verksamhet. Hans omedelbara embetsmannaverksamhet skall blifva lättare, i den mån stadens förvaltning blifvit ordnad i enlighet med den nya kommunal-representationens kraf, men denna ledighet bör så mycket mer mana honom, att träda i spetsen för det rika och friska sociala lif, som i Göteborg uppspirat, hvilket deck tagit många af dess verksammaste mäns krafter i anspråk, ända till den grad, att ej alla kunna dermed fortfara, utan att behofvet stundligen kännes af nya ledande män. Här kunna dugliga och nitiska magistratspersoner vara af ovärderligt gagn, enär de, såsom aflönta embetsmän, icke behöfva draga någon tid undan för enskildta affärer; och framförallt gäller detta om den nye borgmästaren, hvilken, om de löpande ärender, som tillkomma honom, blifva rätt ordnade, bör erhålla mycken tid öfrig för den vigtiga verksamhet, som här blifvit antydd. Lagen föreskrifver att denne man bör hafva tagit en juridisk examen, och om ifven detta haft många skäl för sig under den gamla ordningen, har det nu vida mindre giltighet, då man sträfvar ätt afskilja jurisdiktienen och förvaltninsen från hvarandra, och då politiborgmästaren har sitt egentliga verksamhetsfält på det sednare området. Genom letta stadgande är staden också förhinlrad att till denna plats kalla en man, vilken, länge förtrolig med stadens styrelse och högt värderad för det sätt, hvarhå han fyllt alla de uppdrag, som blifvit lonom älagda, säkert skulle bättre än någon annan utföra de med borgmästarejensten förbundna praktiska värf. Då mellertid fallet är, att borgmästaren måste vara jurist, så ligger det vigt uppå, utt han tillika eger en framstående admiristrativ förmåga, ty det är denna, som vär kommer att företrädesvis tagas i anpråk. Ett villkor för dess fulla använding är ock, att han är verkligen intressead af samhällets sociala lif, hvilket han ir kallad att uppehålla och befrämja. Ty detta är det positiva i samhället, mder det lagskipningen och en god del