Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 juli 1867, sida 2

som furst Michael Obrenolbitsch af Serbien har iakttagit denna höflighet. Deremot har furst Karls regering sändt emissarier till Siebenbärgen för att upphetsa de der boende rumänerna mot Ungern. På sin resa i Moldau har fursten nästan öfver allt rönt ett kallt mottagande. Hans hårdnackade fasthällande vid ministeren Bratiano har gjort de moldauska bojarerna ogynnsamt stämda mot honom och gifvit önskningarne om Moldaus administrativa åtskiljande från allachiet ny näring. Just som han kom in på Moldaus territorium, öfrerlemnades honom en adress med 6,500 underskrifter, i hvilken begärdes, det de tvenne turstendömenas realunion skulle upphäfvas. I Jassy ville ingen ar de mera framstående innevånarne ställa sitt hus till hans disposition, och fursten mäste derföre bo i ett mycket simpelt hus, som tillhörde en slägting till prefekten. Dagens post. ÖSTERRIKE. Den officiella ,, Wiener Abendpost af d. 4 dennes, som utkommit med svarta kanter, innehåller följande meddelande: De förhoppningar, som anknöto sig till det under flera dagar fördröjda bekräftandet af det första telegrammet om kejsarens af Mexiko död, hafva destovärre — som vi med djup bedröfvelse måste uttala — icke visat sig grundade. Den kejserlige ambassadören i Washington, friherre Wydenbrugk, har i ett telegram, som blifvit afsändt natten mellan den 3 och 4 dennes, till statsministern Beust meddelat, att Förenta Staternas utrikesminister af konsulerna i Vera-Cruz och Matamoras mottagit bekräftelse på, att kejsaren blifvit skjuten. IIufrudstaden Mexiko måste gifva sig två dagar efteråt (den 21 Juni), på nåd och onåd. Från Salzburg meddelas, att kejsar Frans Josef tillika med flera medlemmar af den kejserliga familjen i den dervarande slottskyrkan den 5 dennes föranstaltat en sorgegudstjenst, som var förbunden med militäriska hedersbevisningar för den döde. , Kejsaren — så heter det — såg mycket blek och lidande ut, och sorgen inom den kejserliga familjen är utomordentlig. Till ,,Indep. belge berättas, att ingen vågade bringa dödsbudskapet till Maximilians moder, den gamla erkehertiginnan Sophie, intilldess kejsaren sjelf åtog sig detta värf. FRANKRIKE. Från Paris meddelas som rykte, att franska regeringen — för att genast frigöra sig från ansvaret för det mexikanska dramats blodiga utgång — ämnar offentliggöra en del aktstycken, hvilka hittills varit hemlighållna, och at hvilka lärer framgå, att regeringen ingenting försummat för att förmå kejsar Maximilian att lemna Mexiko på samma gång som marskalk Bazaine, men att dessa föreställningar och åtgärder blefvo korsade och gjorda fruktlösa genom det klerikala partiets intriger i Mexiko. Detta parti betecknas som i dubbelt afseende skyldigt: först, emedan det förmått Maximilian att inkalla fremmande hjelp, och för det andra, emedan detta parti förledde honom att skilja sin sak från Frankrikes. Hvad som i hög grad talar för detta påstående, är, att cheferna för det klerikala partiet — med erkebiskopen i Mexiko, Labostida, i spetsen — i farans stund förträffligt hafra förstått att prisgifva Maximilians sak, men bringa sina egna personer och egendomar i säkerhet, så snart de började frukta för juaristernas öfvermakt. I lagstiftande församlingen fortsattes den 4 dennes diskussionen om finansförslaget. Magnin angrep isynnerhet budget reclificatif och sökte bevisa, att det deruti uppförda öfverskottet af 45 millioner var illusoriskt, då det tvertom förefinnes en underbalans af 19 millioner. Statsrådet Lavenay, som talade å regeringens vägnar, medgaf ,i allmänhet, att öfverskottet var för högt upptaget. Oppositionens medlemmar hafva den 5 dennes hållit ett möte, för att rådgöra om diskussionen angående ändringstörslaget för budgeten. Det heter, att Jules Favre skulle hålla ett längre tal angående de ö tyska angelägenheterna. Om icke hans ö helsa tilläte detta, skulle Garnier-Pagås tala i hans ställe. ; AMERIKA. ; Som vi här ofvan sett, har hufvudstai den Mexiko äfven fallit ijuaristernas händer. Med spänning motser man underrättelser om juaristernas framfart der. ; Enligt enskilda berättelser lärer den kleril t f 1 kale general Marquez, som försvarade hufvudstaden, tagit en del ansedda republikanare till fånga såsom gisslan för Maximilian. Det berättas än vidare, att Santa Anna, som skulle göra gemensam sak med den olycklige kejsaren, eller också eperera på egen hand, blifvit dömd att hängas. I en af Mexikos södra provinser lärer en general Loyola hafva gjort förslag om att 8