Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 juli 1867, sida 2

den tystlåtne och uppmärksamme tjenaren, och bed honom ursäkta, att jag tar mig friheten göra mig underrättad om hans befinnandePå kortet stod: ,,D:r Reinhold Strahl, docent i medicinen vid universitetet i X. Efter några minuter utkom betjenten åter ur rummet, hållande i handen tvenne kort. På det ena, som hans herre gifvit honom, stod helt enkelt: ,,J. D. Schilling och nere i ena hörnet af kortet lästes adressen: Altonak. Det andra kortet innehöll lika enkelt namnen: ,,Carl Biedermann, Ilamburg. — Herr Schilling, sade betjenten, tackar er hjertligt för er uppmärksamhet och ber er om en timma hedra honom med ert besök. Det fägnar honom, att ni är läkare, och han önskar rådföra sig med er. Naturligtvis infann sig vår unge vän punktligt hos patienten, och då han efter tvenne timmar åter tog afsked af honom, hade förhållandet mellan de tre männen blifvit ett helt annat, och de hade å ömse sidor närmat sig hvarandra en god del. Det led mot aftonen, De båda gamla vännerna voro ensamme i patientens rum, herr Schilling halfliggande på soffan och intagande en dryck, som den unge läkaren förordnat för honom, herr Biedermann sittande på en stol vid fönstret och rökande en fint doftande cigarr. Båda hade varit tysta en stund; då vände den äldre vännen sitt kloka öga till den andre och sade: — Jag mår redan mycket bättre, Biedermann; den här drycken har hastigt befriat mig från min beklämning. Hvad menar du om vår nye bekante? Han tycks vara en skicklig karl, och jag skulle nog kunna skänka honom mitt förtroende. — Det har du ju redan skänkt honom, min gamle gosse, ljöd det med leende min gifna svaret, annars skulle du ej hå tagit in hvad han ordinerat, Och hvad jag menar om honom? Det är mycket snart sagdt. Jag tycker om honom lika bra som du. Han är en enkel menniska; han förstår oss och bryr sig ej om att duka upp sin lärdom, såsom så många andra läkare bruka göra; ty lärd är han, min själ, annars skulle han ej vid så unga år vara universitetslärare.