i möjligaste mätto hämma superiet och verka för sedlighet och allmänt väl. Så bestämmer bolagsordningen att nettobehållningen (efter det 10 blifvit afsatta till en reservfond) skall af bolagets styrelse, efter inhemtande af stadsfullmäktiges utlåtande, anslås till allmännyttiga ändamål inom samhället, företrädesvis afseende befordrande at folkundervisning, sjukvårdsanstalter m. m. Det tyckes väl att stadens myndigheter borde villigt antaga sådana villkor, men när det kommit till afgörande, har man råkat i kollision med ett äldre bolag, som under flera år innehaft bränvinsförsäljningen i staden, och hvilket derpå skördat en betydlig vinst, något som alldeles icke öfverensstämmer med lagens anda, i fråga om slika bolags bildande. Detta sednare bolag, som består af några få förmögna personer, har, för att möta det nya bolagets anbud, nu erbjudit sig att för 3:ne år erlägga en afgift af ända till 60,000 rdr, sedan man för 12 år sedan började rörelsen med endast 15,000 rdr för 3 år. Det gäller nu huruvida stadens myndigheter skola förmå sig att afstå från detta höga anbud, för att öfverlemna rörelsen till det nya bolaget, hvilket kan komma att lemna mindre direkt vinst, men hvars afsigt är att verka för den långt högre vinst, som ligger i superiets och det deraf följande sedesörderfvets hämmande, något som bör, åtminstone i en framtid, tillika lätta kommunens bördor för fattigdomen och tiggeriet m. m. Härom hafva flera långa och väl skrifna uppsatser förekommit i Landskrona Tidning, de der lära vara författade af stadens läkare, dr A. Gullstrand, hvilken på det varmaste förordar det nya bolaget. Till att bedömma denna fråga — och man har begärt att vi skulle härom yttra oss — fordras att känna huru det äldre bolaget uppfyllt de moraliska villkoren för dess verksamhet. Att dömma af artiklarne i Landskrona Tid:n har detta lemnat mycket öfrigt att önska. Superiet har tillväxt, men icke aftagit, och på samhället hafva bördorna deraf fallit tungt, så att de inkomster, som influtit från Bränvinsbolaget, varit köpta till ett högt pris. Detta ligger också i sakens natur, så snart rörelsen skall icke blott betäcka en dryg afgift till staden, utan derjemte lemna vinst åt bolagsmännen. När nu detta alldrig kan vara författningens mening beträffande ifrågavarande rättigheters öfverlåtande till bolag, tveka vi ej att uttala den åsigt, att stadens myndigheter äro åtminstone moraliskt skyldige att öfverlåta rörelsen till det bolag, som lemnar de bästa garantierna i sedlighetens intresse. Blifva också stadens inkomster för tillfället derigenom något mindre, så skall man hafva detta mångdubbelt åter i och med en bättre ordning och minskad fattigvård, att ej tala om frukterna af de goda inrättningar, hvartill det nya bolaget vill anslå sin vinst. För såvidt Göteborgs erfarenhet kan i i denna fråga äga något vitsord, böra vi nämna, att den nya ordningen här blifvit sså lyckligt genomförd, att de invändninigar deremot, som i förstone gjordes, numera alldeles tystnat, varande man deri före betänkt på att ytterligare utsträcka i bolagets verksamhet. För innevarande år lära staden och hushållningssällskapet utbekomma hela den inkomst, som inflöt före bolagets bildande och hvilken alltså blott för ett år rönt någon minskning, hvarjemte man antager att bolaget skall erhålla något öfverskott för att användas till de nyttiga ändamål, som ligger i dess syfte. Dock är det ej på denna vinst vi i sätta det högsta värdet — fastmer skulle i vi ansett lyckligare om inkomsterna varit mindre, såvida det berott på mindre bränvinskonsumtion —; hufvudsaken är, att ide fordna nästena för sylleriet blifvit utrotade och ersatta genom ljusa, snygga och i öfrigt väl ordnade utskänkningsställen, å hvilka derjemte finnes tillgång på sund och billig mat. Vi önska uppriktigt att denna lyckliga erfarenhet måtte komma äfven andra orter till godo. Vi sluta med att ur dr Gullstrands artikelserie återgifva följande framställning, som innehåller många vigtiga och för alla samhällen giltiga sanningar. Dr G. yttrar: ,Den öfverhandtagande fattigdomen och de hut vudsakliga orsakerna till den samma synas oss utgöra serdeles trängande missförhällanden, hvilka påkalla både tankar och åtgärder med det första. Att staden är öfverbefolkad af fattigt arbetsfolk, af hvilka en stor del sakna arbetsförtjenst året om, eller större delen af året åtminstone, för ingan ahaban 1:2AQA.:. e m vinst, enär dess hufvudsyfte är att införa sträng ordning på utskänkningsställena samt att genom andra lämpliga medel söka