Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 juli 1867, sida 1

samt nästan alltid medfölja deras ströstäg — voro på passande ställen placerade för att med sina skarpa ögon upptäcka och till chefen för expeditionen inberätta om minsta stoftmoln inom synkretsen upptäcktes, emedan redan detta kunde tillkännagifva den största fara i ett af sådana fiender, som beduiner och araber, genomkorsadt land. Närmast källan lågo flera unge män utsträckta i det mjuka gräset; några tömda vinbuteljer jerate lemningarne af en stekt gazell och kringkastade skal af apelsiner och dadlar, i törening med det muntra samtalet, tillkännagåfro, att de unge männen nyligen slutat sin middag. På något afstånd sysslade några afrikanska jägare kring en stor eld, hvaröfver en gazell, genomstungen af en lans, kringvreds af en adertonårig yngling, öfver hvars skuldra hängde en trumpet, tillkännagifvande hans rang, heder och värdighet. Då denne person oftare förekommer i våra små berättelser, taga vi oss friheten att, åsidosättande rangen, föreställa honom för våra läsare före hans beläl, hvilket vi sedan komma att presentera. Den unge trumpetaren var son af en marketenterska, som, tio år före vår berättelse, med trofast mod stupat vid sidan af sin sqvadron i en af de den tiden så vanliga småbataljerna emellan fransmännen och araberna. Regementet öfvertog den unge : Och — — — — — lägrets son, Uppväxte ibland vapnens dån. Från 10 års ålder hade han på hästryggen följt sitt regemente på alla dess expeditioner. Vid 16 år räddade han i ett kritiskt ögonblick sin sqvadron-chefs