Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 juli 1867, sida 1

D —— stod på flygeln och sade: Drick jag befaller dig. Bajard förde skålen till sin mun och lemnade den till sin granne; skålen gick laget omkring. La Nuit, som stod längst på högra flygeln lomnade den till löjtnanten ... Den var orörd. Ett par klara tårar föllo i donsamma, då Le Matin böjde sitt hufvud deröfver. — Kamrater, hören mig, yttrade nu Le Natin; jag tackar er, men kommer ihåg att jag äger ett angeläget ärende till generalen från Sabulsscheik och kaiden af Gijul. En af eder måste läska sig med detta vatten för att kunna uthärda längst. Vi hatva 15 lieu till Sydy Issa och både vi och hästar försmäkta redan. — Då ingen svarade honom, framkallade han Le Midi och sade: Jag befallar er tömma denna skål, — Ja, min löjtnant, svarade denne i det han vände skålen upp och ned.... Hvarje droppa af dess innehåll försvann i sanden. — Till häst, kommenderade Le Matin. Herr löjtnant! ropade Jussuf. — Hvad vill du? Genom profetens förhörer hafva vi regn om några minuter. — Knappt hade han yttrat dessa ord, förr än några stora droppar föllo, och straxt derpå störtade regnet ned med en hästighet, som man endast får skåda under tropikerna. Regnet var så tätt, att det var nästan fullkomligt omöjligt för någon att under en tid af 15 å 20 minuter skåda ett föremål på en alns afstånd. Det upphörde äfven efter denna tid helt hastigt, och de komiska grupper, som då uppenbarade sig, voro alltför löjliga att icke föranleda de flesta till högljudt skratt. Le Soir och Le Midi