Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 juli 1867, sida 1

den, utdrog den igen samt ropade, då han kände den kallare i spetsen: — Kamrater! kommen och hjelpen mig! — Ropar du på hjelp? — gycklade Le Soir. S Sannerligen, min vän, kom och rensa källan med mig, så få vi vatten, — yttrade Le Midi, hvarefter vännen kom och arbetet börjades. — Bayard, -— ropade La Nuit, — gif mig vatten. — Finns inte, — svarade Bayard. — I flaskorna? — Finnes icke en droppa qvar, — Cossetto! Mvar ir vattnet? ropade La Nuit. — Borttorkadt, svarade trumpetaren. Nu lade alla handen vid rensningen af källan och efter en stunds svårt arbete lyckades det Bajard att i sin fältskål u aphemta ungefär ett qvarter. Han räckte den stillatigande till Le Midi, som, emottagande densamma, räckte den till Le Matin. — Drick sjelf, yttrade denne. — Jag är ej törstig. — År du icke, så är jag ej heller, — svarade Le Matin och fortsatte i det han vände sig till Bajard. — Finns der mera vatten? — Nej! — Gräf djupare! — Det ha vi redan gjort, men det blir orrare neråt. — Bajard, drick! sade Le Matin, — Jag är icke törstig, svarade ynglinsen slämtande. Ställning! skrek Le Matin rörd, men med! len gröfsta kommandoton han kunde anaga. Han gick nu fram till Bajard, som s