Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 juli 1867, sida 1

rätt; 8 grader varmare än för en timm: sedan .... 38 grader. Foi de gentil homme! I sanning rätt trefligt! När Le Matin hörde detta, nickade har åt Bayard; — en signal hördes och ögonblicket voro alla på fötter. Inome å 3 minuter vore alla saker inpackade och hvar och en stod vid sin häst, redc att sitta upp. — Jussuf! — yttrade Le Matin, vändande sig till den äldste af araberna, — Sirocco? — Värre. — Samum, herre! — När? — Allah är underbar, — svarade goumen. — När? — repeterade Le Matin. — Då solen är jemn. — Altsä om 2 timmar, — sade Le Matin halfhögt för sig sjelf. — Stanna eller icke stanna . . . . detta är frågan — tillade han högre, i det han kastade en skarp blick på den gamle. — Allah är stor! — sade denne. — Vi stanna qvar, — yttrade Le Matin, som nu tycktes ha fattat sitt, beslut. Nu blef allt lif och rörelse: hästarne vattnades och fördes i en krets med hufvudena inåt, sadlarne aftogos, alla vattenkärl och toma buteljer fylldes med vatten. Norr om källan samlades befäl och manskap i en trång krets. Värmen var nu odräglig; solen liknade en glödgad bomb, hängande några famnar öfver horisonten; en tjock glödande luft eller rättare dimma omgaf det hela, allt svårare blef det att andas, tala var numera omöjligt; hvar och en svepte sin haik eller bournus omkring hufvudet och väntade, drypande af svett, ovädrets annalkande.