Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 juli 1867, sida 1

lif, då denne var anfallen af trenne araber och låg under sin skjutne häst, genom att med otroligt lugn med sina pistoler nedskjuta tvenne och med sabeln anfalla den tredje. Han blef nu trumpetare med underofficers rang samt kallades från denna dag af sina kamrater Bayard, hvilket hedersnamn han sedan bar. Låtom oss nu återvända till den unge trumpetarens förmän, som voro fyra trofasta vänner. Chefen för den lilla skaran, en smärt ung man om 30 år, var premierlöjtnant vid ofvan omtalade regemente; allt hos honom tillkännagaf fransmannen. Från konskriberad hade han arbetat sig upp till hvad han var. Han älskade äran, kejsaren och kriget samt kallades af sina vänner Le Matin. Den närmaste i rang var en korsikanare, med svarta ögon, svart hår; han var underlöjtnant, kallades af de andre La Nuit, var tapper, svärmisk och häftig, men godhjeriad. Den tredje i ordningen var sergeantmajor, af satt, medelmåttig växt; han var ytterligt glad, och kallades af de andre Le Midi. Slutligen var den fjerde polack — fadren var emigrant — liten till växten, vig som en katt, slug, munter och vänfast; han var sergeantmajor och kallades Le Soir. De fyra vännerna hade nyligen slutat ett särdeles lifvadt samtal, då La Nuit hastig sprang upp, i det han med ansigtet vändt mot söder ropade: — Cospetto! Vi få snart en sirocco; kännen J ej huru hettan tilltager? — Mon Dieu! det kommer sig af burgundern, svarade Le Soir, flåsande af värme. Le Midi steg upp och, framtagande en ficktermometer, sade. han: — La Nuit har