Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 juli 1867, sida 3

Blandade ämnen. En förskräcklig scen tilldrog sig för icke längesedan å en tredje klassens vagnar på jernbanan mellan Paris och Lyon, i det en passagerare plötsligt blef rasande och kastade sig öfver sina medresande, hvilka han slog, sparkade och bet. De resande trodde att mannen led af vattuskräck, och en förfärlig förvirring uppstod, isynnerhet bland de qvinliga passagerarne. Alla sökte undkomma den ursinniga menniskan, och ingen vägade fasttaga honom. Slutligen försökte en zuav att öfvermanna honom, och efter en lång strid lyekades det honom också att tränga den olycklige ut ur vagnen; han störtade ned från det i full fart varande tåget, och man vet ej hvad som blifrit af honom. De många sårade, som funnos i vagnen, blefvo på nästa station förbundna af en läkare, som förklarade, det intet spår fanns af, att betten blifvit gjorda af någon, som hade vattuskräck, och det mäste fördenskull antagas, att den olycklige varit vansinnig. Disharmoni. Mellan den bekante ,framtidsmusik-kompositören Richard Wagner och hans höge gynnare, konung Ludvig af Bajern, har kommit, såsom det heter i hvardagsspräket, ,.en fnurra på träden-, tillfölje af en händelse, i hvilken den äfven för oss Göteborgare personligen bekante, ryktbare sångaren Joseph Tichatschek spelat en hufvudroll. Historien berättas på följande sätt i en tysk tidning: Sedan flera veckor tillbaka instuderåde Wagner i förening med Hans von Bulov en så kallad mönsterrepresentation af in opera ,,Lohengrin, vid hvilken bland annat äfven den berömde sångaren Joseph Tichatschek från Dresden, såsom Wagners vän och trognaste tolkare, var kallad att medverka. Den 10 Juni företogs en generalrepetition i kostym, i närvaro af konungen samt en vald publik och Munchenersocietetens och dervarande konstverlds bästa kretsar. Alla, men isynnerhet Richard Wagner sjelf, voro förtjusta öfver den i de minsta detaljer utmärkta instuderingen och det ypperliga utförandet af operan, öfver Tichatscheks prestationer som Lohengrin, Beetz som Tebramund, fru Bertram-Mayers som Ortrud o. s. v. Endast konung Ludvig var af en annan åsigt. Dagen derpå infann sig en högre hoffunktionär, på uppdrag af konungen, hos Tichatschek och tillkännagaf för denne — naturligtvis på det delikataste sätt, som under dessa omständigheter var möjligt — att Hans Majestät önskade se Lohengrins parti besatt på annat sätt, enär högstdensamme ej tyckt om Tichatscheks — kostym, isynnerhet derför, att den för densamma förfärdigade blåa manteln ej blifvit använd, hvarjemte Tichatschek saknade ett i konungens ögon oundgängligt nödvändigt reqvisitum för partiet, nemligen 22 ärs ålder, som deremot fanns att tillgå hos en inhemsk sängare, hr Vogel. Tichatschek afböjde hvarje honem erbjuden vidare ersättning, enär han förklarade sig kunna ganska väl åtnöjas med det bifall, som i rikligaste mått skänkts honom af åhö rarne vid generalrepetitionen. Publiken och Richard Wagner blefvo mycket oangenämt öfverraskade af konungens besynnerliga nyck, och Wagner lemnade Mänchen före operans egentliga uppförande. Petrolenm i stället för stenkol. I medlet af Juni gjordes i Boston ett försök med en mycket vigtig uppfinning, som afser att ersätta stenkol med petroleum på ångbåtar. Försöket anställdes med en af statens ångfartyg i närvaro af flera ingeniörer, regeringsombud och andre personer