Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 juli 1867, sida 2

samma fråga i följande form: ,,Om Frankrike under ett europeiskt krig bemäktigar sig Luxemburg, har Preussen då, i förbindelse med de andra makterna, rättighet att påkalla Englands väpnade bistånd, för att åter befria Luxemburg? Hertigen tillade, att efter hans förmenande vore England fritt från en sådan förpligtelse, då ju neutralitetsbrottet under alla omstilndigheter skulle utgå från en af sjelfva garantimakterna. I fall lord Derby uppfattade traktaten på samma sätt, kunde han icke neka, att engelska diplomatien med ett mycket ringa offer hade vunnit ett stort mäl. Härpå svarade lord Derby i korthet: ,,Grefve Bismarck hade icke kunnat vara i okunnighet om skilnaden mellan en separatoch en kollektiv-garanti. Om lord Stanley betänkt sig så länge att biträda en sädan garanti, så hade detta endast skett för det engelska folkets obenägenhet att öfvertaga någon garanti alls. Om för öfrigt det af lord Argyll omtalade fallet skulle inträffa, så är England icke förpligtigadt att efterkomma Preussens uppmaning om bistånd. Någon tydligare förklaring torde väl knappast kunna önskas. Inför Öfverhuset har nyligen förevarit ett ärende af ganska egendomlig beskaffenhet. För några år sedan dog i London en herr Thomas Brown och hade testementerat sin förmögenhet, 30,000 . (hvilka borde tillväxa under 15 år) till upprättande af ett hospital eller sjukhus för — djur, som voro menniskan nyttiga, såväl fyrfota djur som fjäderfä, hvilka borde vårdas lika omsorgsfullt, som vore de menskliga sjuklingar, i ändamål att bereda djuren lycka och befordra kunskapen om dem. Fullgörandet af dessa föreskrifter uppdrogs i testamentet åt universitetet af London, men hade detta icke inom 19 år ställt sig testators önskningar till efterrättelse, så skulle testamentet öfvergå till universitetet i Dublin för upprättande af en profession i österländska språken. Londoneruniversitetet har förklarat sig villigt att öfvertaga testamentet med dess förpligtelser, men har, under uppgift att summan vore för hela ändamålet otillräcklig, begärt hos parlamentet den modifikation i testators föreskrift, att medlen skulle användas till upprättande af en veterinärinrättning i förening med universitetet i London. Deremot protesterade dock i Öfverhuset, hvarest saken förekom den 25 Juni, lorderna för Irland, som önskade hafva penningarne till den orientaliska professionen i Dublin, hvarjemte äfven andra ledamöter ansågo att testamentet, såsom ej varande oförnuftigt, borde efterlefvas, hvadan ock den föreslagna modifikationen förkastades. Daily News anmiärker riktigt, att om ock mr Browns testamente nu synes vara excentriskt, så skall kanske en framtid visa, att hans dåraktighet varit förnuftigare än vanlig klokhet, då nemligen den genom honom grundade institutionen lärt menniskorna en ömmare omvårdnad om de nyttiga djuren och manat oss till erinran om hvad vi äro skyldige dessa varelser, hvilkas trogna tjenster så ofta lönas med hårdhet och misshandling. —— mDn —