Arabesker, tecknade af Aldeharan. III. Korsarens Dotter. En afton i slutet af April månad, då skuggorna af Berberiets klippiga kuster allt mer och mer började utsträcka sig öfver det i gull och azur skiftande, spegelblanka Medelhafvet, ilade en ung man med snabba steg uppför en af de mot stranden sluttande gatorna istaden Algier. Den med en guldrand prydda mössan, ankarknapparne i hans rock jemte den vid hans sida hängande stickerten utvisade att han var sjöofficer. Skulle man ej af uniformen kunnat säga hvilken nation han tillhörde, så tillkännagåfvo dock de blä.ögonen, det ljusbruna, i rödt stötande, håret i föreniug med de stora polisongerna och den smärta växten tydligen engelsmannen. Då han var uppkommen till en plats, hvarest han kunde öfverskåda den af en mängd far:yg prydda redden, stannade han ett par sekunder och, dragande några djupa andedrag, fäste han ögonen på en för ankar liggande ståtlig fregatt, under hvars gaffel den Brittiska flaggan svajade. Med en vänlig nickning och ett ögonkast, såsom man helsar en gammal bekant, utmärkte den unge mannen detta sartyg från de öfrige, hvarefter han återtog sin afbrutna promenad. Vi skynda nu den unge mannen i förväg och inbjuda våra läsare att