Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 juli 1867, sida 1

— Aterigen tankfull, mitt vackra barn, — sade konsulinnan, i det hon kysste den vackra flickan på pannan. — Denna gång medför jag dock ett budskap, som jag hoppas skall skingra de moln, hvilka hänga öfver dina tankars himmel. Din fosterfar har, enligt hamnehefens underrättelse, nyligen inlupit i hamnen med sin vackra fregatt. Den unga flickan hann knappast besvara detta vänliga tilltal, innan en betjent anmälde ,,premierlöjtnant Arthur MVey, och i salongen inträdde samme unge man, hvars bekantskap vi nyligen äterknutit, i det vi följt honom från hamnen. Med en artig helsning framskred den ange mannen mot den yngre af de båda damerna, samt yttrade, i det han till henne öfverlemnade ett bref: — Härmed får jag nöjet att till Eder, miss Isabella, öfverlemna en skrifvelse från Eder fosterfar jemte många muntliga helsningar. — Derefter fortsatte den unge mannen, vändande sig till den äldre af de båda damerna: — Från sir William till Eder, fru konsulinna. — Jag tackar er, sir, — svarade den gamla, i det hon vänligt fattade hans hand, och fortfor, ledande honom fram till Isabella: — Men jag tror att min unga vän här vill lemna er ett bevis på sin tacksamhet, efter hvad jag kan se på det arbete, hon nyss har slutat. — Ja, sir! — sade Isabella, i det hon räckte honom den broderade väskan, — jag hoppas att ni emottager detta lilla minne som en ringa tacksamhetsgåfva för den omsorg ni från början af vår bekantskap egnat mig.