Cn Blalv DOTLTYCKA UCULLA TATIIBAÅ Ö0gBTÄS. S Fast mer anklagar man öppet honom att hafva bidragit till det ondas förvärrande. Anledningen dertill ligger, säger man, i hans egen misshushållning. De betydliga inkomster han uppbär för sin civillista, äro ej tillräckliga att skydda honom mot en hög och farlig skuldsättning, som gör honom beroende af mer eller mindre tvetydiga personer, hvilka kunna, åtminstone för tillfället, afhjelpa hans förlägenhet. När en allvarlig rådgifvare, såsom Baron Ricasoli, vågar en föreställning om en bättre reglering af konungens affärer — han begär blott att förvaltningen af konungens slott och domäner skall ställas annorlunda — så får han afsked, för att lemna plats åt dem, som gifva löften att ställa misshällningen till rätta utan sådana åtgärer. Så talar man i Italien högt om korruption inom sjelfva rådkammaren. Höga och lukrativa embeten bortgifvas åt dem, som kunna dela med sig, och en minister, som obemedlad inträder i rådkammaren, lemnar den efter ett par år såsom en rik man. Men under tiden har han gått sin konungs nycker och slöseri till mötes. Att ett sådant förfarande skall slutligen undergräfva de moraliska vilkoren för re-JI geringsmakten är naturligt. Det är icke il längre den sanna förtjensten, som upp-ÅU bäres och uppmuntras genom de mångal medel, som en konung för detta ändamål !s har till sitt förfogande, utan den läåga, ! f t 1 — — — — — — Z—E — — — — e ——ä— kd bed km kd — — beräknande egennyttan. Ytterligare kommer dertill, att konungen i sitt personliga lefverne icke följer sedlighetens bud eller ens i detta fall uppehåller skenet af moralitet och värdighet. De berättelser, som på detta skandalkrönileans område gå från man till man ift Italien, ända ned till dräggen på gatorna, ! gränsa till det otroliga. Om också, såsom 1 man bör hoppas, mycket i dessa berättel-!( ser utgör förtal och öfverdrift, så äterstår dock tillräckligt såsom faktiskt, för att gifva vid handen, att konungens hof, i i stället att det borde utgöra platsen för en hög moralisk anda, är en härd för be-I smittelse för det öfriga landet. Det är 1 lyckligt för Italiens anseende, att det så-1 som en hög och ädel naotbild häremot, ! äger hjelten på Caprera, med hans stränga t Catonska dygd; men detta föredöme förmår dock ej motväga inflytelsen af ett se-t derlost hof. ) ! i e Nu kan man i afseende å den direkta inverkan häraf på statens styrelse invända, att konung Victor Emanuel dock alltid; visat sig vara en ärlig konstitutionell mo-I nark, i det han låtit sin regering bestäm-i (mas af representationens majoritet, äfven!s då han nödgats till rådgifvare taga honom personligt föga behagliga män. Det) är ju alltså kamrarne, som väsentligen !s drabbas af förebråelsen rörande en mini-1 istöre, som saknar de moraliska egenska-4 per, hvilka böra vara från en rådkammare C; oskiljaktiga. : Detta är i viss mån sannt, och vi vilja li ej heller lemna kamrarne utan skuld derför att ett sådant tillstånd kan fortfara.! Men dermed tro vi ej att man kan säga det representationen är anfrätt af här ofvan antydda lyten, ty det vore att för-t tvifla om Italiens framtid. Men bör nem-A ligen ej glömma, såsem förr är erinradt, latt Italiens representation är ännu ganska ung och att häftigt fiendtliga partier der ! t j ( 3 stå emot hvarandra. Det är lätt såväl för konungen och hans omgifning, som!: för äregirige partiledare, att begagna sig af denna söndring, för att omstörta en: i ministere af heder och moralitet, för hviljken intrigen och köpslagandet med partierna äro motbjudande medel, särdeles då sådana ministrar vanligen äro föga angelägna om makten. En man af detta sin-, nelag är, efter all anledning, baron Ricasoli. För hans störtande var det konun-J gen lätt att begagna den yttre politiken,j under den hotande konflikten mellan Frankrike och Preussen, till anledning, för att i hans ställe sätta den mera medgörlige och förslagne Ratazzi. Det skall alltid lyckas en regent, särdeles då han inlagt så stora förtjenster om sitt land som Victor Emanuel, att på detta sätt aflägsna en vis och redlig rådgifvare, hvilken är honom misshaglig, när han blott förstår — sjelf eller genom sina redskap — att begagna sig af de elementer till opposition och för regeringsombyte, som ligga i en af partier söndrad representantkammare. Det är under dessa sorgliga och för anf dra länder varnande förhållanden, som Italien nu lider. Under tiden arbeta Ja djupet hemliga krafter, hvilka äro fiendtliga mot, om icke samhällsordningen, dock konungamakten, och hvilkas mål är det ur forntidens historia framlysande: ,Respublica Romana!. Dessa sträfvanden skulle vara vanmäktiga i och för sig sjelfva, derest man ej arbetade dem i hän-J derna från samhällets spets. Ett hungrande folk hängifver sig åt hvarje utsigt s! till ombyte, emedan, heter det, ,,det nya kan ej blifva sämre än det närvarande är. Det ligger i den dunkla framtidens sköte huru denna Italiens inre kamp skall utveckla sig. Att den kunde utvecklas till nationens lycka; att den rikt begåfvade nationens krafter och landets rika tillgångar kunde blifva väckta och ledda till allmän välsignelse och till en odling, som skulle kasta sin återglåns på andra länder — detta lider intet tvifvel. Men hvar — — — —— —— — — — — — rn — —