SåmungLII LOLAIL OmDILIAHIHLS adl KAbDLInettet skulle väl i så tall blifva nödvändig. ENGLAND. Då under förra året den vigtiga och alltmer pressanta frågan om irländska statskyrkan bragtes på tal i öfverhuset, sökte Russell — då stående i spetsen för regeringen — att afbryta diskussionen såsom otidsenlig. Enär tillståndet på Irland ingalunda nu mera än då kunde föranleda återupptagandet af en sådan debatt, så hade visserligen lord Cairns rätt, då han för obeständighet beskyllde Russel, när den sistnämnde d. 25 Juni framkom med samma fråga. Den af lord Grey förordade planen att fördela den irländska statskyrkans inkomster mellan de tre kyrkorna — statskyrkan, den presbyterianska och den romersk-katolska — synes erbjuda den bästa lösningen. Partierna hafva emellertid förenat sig om tillsättandet af en kommission, som har att fullständigt redogöra för den irländska statskyrkans inkomster. Den eleganta verlden motser med stor otålighet den första utfärd, som prinsessan af Wales efter sin långa sjukdom skall företaga. Redan för någon tid sedan, då man väntade henne, hade man i Hydepark tilltänkt en ovation. En förening har bildat sig för enkorna och barnen efter dem, som på ön Mauritius aflidit i kolera. Enligt de sista underrättelserna hade inom några få veckor öfver 20,000 personer fallit offer för den härjande farsoten, så att, trots alla regeringens bemödanden, de efterlemnades nöd ir förskräcklig. Endast i staden Port Louis dogo från medio af Februari till medio af Maj utaf c:a 80,000 innevånare — 13,202. Samtliga civilbrancherna i armåen, hvilka under Krimkriget gåfvo anledning till så många klagomål, skola undergå betydliga förändringar och organiseras ungefär som den franska generalintendenturen. NEDERLÄNDERNA. Det har bekräivat sig, att 160 hannoveranska flyktingar blifvit utvisade från Nederländerna. I andra kammarens möte d. 25 Juni yttrade deputeraden Dollert, att en förvisning af detta slag var lagstridig, enär utländningar, som en gång erhållit tillstånd att uppehålla sig i landet, icke kunnat tvingas att lemna detsamma utan domstolsbeslut eller kunglig befallning, hvilken emellertid först måste meddelas generalstaterna. Men intet af detta har skett i närvarande fall; man hade icke lemnat generalstaterna något meddelande, utan i det hela taget handlat på ett satt, som var ovärdigt de gästfria nederländarne. Justitieministern Borret svarade, att de hannoveranska flyktingarne hade medgifvit det vara deras mening att organisera sig som frikår, för att vid påkommande fall föra krig mot Preussen. Af detta skäl kräfde landets intresse, att de bortvisades, enär man i motsatt fall skulle åsidosätta Nederländernas förpligtelser som neutral stat. Ministern hade än vidare erfarit, att de omtalade flyktingarnes ställning och förhållanden, trots den törändrade situationen, ännu vore desamma som förut, samt att de, enligt order från Hietzing, ännu ansågo sig bundna att qvarstanna i landet. Härmed synes saken således vara atgjord; för ötrigt hafva flera deputerade begärt en revision af lagen om utländningars vistande i Nederländerna. Den paragraf i nämnde lag at år 1849, som regeringen åberopat, bestämmer, att en främling, som är farlig för den allmänna ordningen, kan bortvisas genom en kunglig befallning. För öfrigt skrifves från Haag, att ministern Borret troligen måst handla som han gjort till följd af pression från kabinettet i Berlin. SCHW EIZ. En allmän fredskongress kommer att öppnas i Geneve den 5 September. Bland inbjudarne befinna sig professor Michelet i Berlin, professor Maguet Versigny, f. d. folkrepresentant, den bekante publicisten Charles Lemonnier, m. fl. Dessförinnan kommer en fredsliga särskildt för Schweiz att organiseras under den stora skyttefesten i Schwyz i Juli. SPANIEN. Privatbref från Madrid meddela, att den 22 Juni — årsdagen af det förra upproret — försöktes åter en uppresning, ehuru i liten skala. Hundra beväpnade bemäktigade sig en liten jernvägsstation på linien från Madrid till Aranjuez. De afskuro telegrafträdarne, upprefvo jernvägsskenorna och förstörde nägra lokomotiver. Då trupper från Madrid anlände, voro ,insurgenterna icke mera till finnandes, och så blef det en hetsjagt från alla håll på de flydda, såsom vid sådane tillfällen i Spanien är brukligt, men hittills synes man icke lyckats fånga nägra. Ätt några af de mest framstående i Paris bosatta spanska emigranterna derI ÅR LS ii: O