redande åtgärder blifvit vidtagne för att odla den i vidsträckt skala. Växten är! 3 till 4 fot hög. Silket är inneslutet i hylsor, af hvilka hvarje växt lemnar ett stort antal och uppgifves vara finare och bättre, än det som silkesmasken lemnar. Växten är vild och mångårig, fröen små och lätt skiljda från fibrerne. Dess stjelkar lemnar långa Loch glänsande fibrer, starkare och vackrare än den bästa linnetråd. Man har försökt att väfra deraf på indianernas ofullkomliga sätt och väfnaden och glansen sägas vara oöfverträfsliga. En gåtfull dam, som man tror, från Jara, har någon tid utgjort föremål för parisarnes synnerliga nyfikenhet. Ion tyckes vara omkring tjugofem eller tjugosex år. Ilennes hudfärg är mörk och liknar florentinsk brons. Hon bär alltid en höghalsad, svart klädning, garnerad med en rad af stora blodröda koralikulor, och kring sina handleder bär hon armband af samma slag. Under hennes huivudbonad, en slags barett, äfven den svart och garnerad med röda korallkulor, nedhänga långa, rika blåsvarta härflätor. Ilennes eleganta lilla vagn drages af tvenne ponies, svarta som elfenben, och hon åker med en fart, så att man tycker det gnistrar om hjulen. Def svarta och röda i hennes toilett. hennes ekipage och hennes bronstärgade hy omgisva henne med en olycksbådande och nästan diabolisk nimbus. Hon är endast känd under benämningen ,La dame au coril. Det säges att hon tillbringar mycket af sin tid med att spela på en slags stränginstrument, eller ock med att med en salongspistol skjuta till måls på en stor docka — en blond qvinnofigur; vidare er man att hon är från Java och att hon lefver endast af frukter och sylter. Slutligen berättas, att hon skall hafva krossat hufvudskålen på en af sina slafvar, som inträdde oanmäld i hennes rum. Men det mest egendomliga är, att hennes fönsterluckor dag oc h natt äro stängda och hennes våning upplyst med ljus. Nattetid sjunger hon klagande melodier, hon röker opium och sofver på panther-hudar. Hon skall vara enka efter en förnäm person på ön Sumatra, som har tagit lifvet af sig efter ett utbrott af svartsjuka från hennes sida, föro kadt derigenom att hon misstänkte honom vara kär i en engelsk sjöof cers hustru. Till modern historia. För några år sedan uppkom i England det mode att stoppa stjelkarne af de blommor, hvilka den engelska dandyen brukar böra uti knapphålet, i små, med några vattendroppar fyllda siaskor i format af en tjock nål, för att hålla blommorna friska. Nu inhemtas af ett nyligen utkommet arbete, skildrande Ludvig den 16:des tidehvarf. att ett dylikt mode redan då var mycket gouteradt. Damerna buro nemligen på den tiden naturliga blommor i häret. isynnerhet uppe på den af frisören anordnade höga konstbyggnaden. För att bibehålla dessa blommor friska, lade man stjelkarne i små. små flaskor med vatten, som voro platta och lindrigt böjda efter hufvudskålens form. Den blommande våren ofvanpå hårpudrets snö åstadkom en öfverraskande behaglig effekt. Maskiner för handtverkerierna. Från Pariser-expositionen skrifves till en finsk tidning bland annat följande: Den mesta uppmärksamheten tilldraga sig ovilkorligen de talrika och olika slags symaskinerna samt isynnerhet en större hattmakareoch en skomakareverkstad, der allt arbete förrättas medelst maskiner. Tillgången vid hattfabrikationen är ungefär följande: den finskurna filtmassan utblåses medelst en fläkt uppå en hastigt roterande konisk form, hvilkens yta utgöres af en siktduk; fläkten suger tilli ifrån denna form, hvarigenom filtdunet fästes på densamma genom lufttrycket. Det bildade hattämnet doppas nu jemte formen i en limlösning, hvarefter det efter mångfaldiga kramningar och olika slags förvecklingar för hand, utsättes för valkning medelst maskin uti en sorts mangel under hett vatten. Torkad uti en centrifugalapparat spännes hatten öfver en hastigt roterande form, hvarest en skicklig arbetare afsvarfvar all den öfverflödiga filtmassan och tillika gifver den nödiga glansen åt ytan. Den sista utstyrseln med kantband, foder etc., utföres sedan af några fruntimmer medelst tillhjelp af enkom till detta ändamål konstruerade maskiner. Af den oformliga filtmassan har sålunda inom mindre än en timmes förlopp blifvit en elegant och lätt filthatt färdig till begagnande. Midt emot denna finna vi en annan större verkstad, der inom en knapp timme stöflor och skor hopsys och hopskrufvas etc. allt medelst särskilda maskiner. Det färdigt tillskurna öfverlädret, hvilket hoppressas och hoplimmas uti jernformer, hopsys först medelst en stark och kraftig symaskin, hvilken lika lätt och hastigt arbetar i detta sega material, som vi äro vane att se den arbeta i tyg. Det sålunda hopsydda öfverlädret taxes af en arbeterska och drages uti en mycket skickligt konstruerad maskin öfver en läst med jernsula, hvarpå detsamma fastspikas, vid en lösare inre bindsula. Denna maskin är mycket sinnrikt konstruerad, men erfordrar stor personlig skicklighet hos den person, som skall arbeta med densamma, på det lädret, som spännes på lästen medelst tänger och häfstänger, må blifva lika spändt öfverallt, m. fl. detaljer, som endast en skomakare ex prosesso kan alldeles noga hafva reda uppå. Den yttre sulan äfvensom klacken påfästes afvenledes löst med spikar och så verkställes den egentliga hopfogningen medelst långa messingsskrufvar utan husynden, som med otrolig hastighet inskrufvas medelst en härtill inrättad maskin, af hvilken det sinnes exponerade flere da slag, både för handoch ångkraft. Deras pris är 800 till 1000 francs och kan med en sådan maskin circa 50 å 100 par tillverkas på en arbetsdag. På en hastigt roterande slipsten borttages skrufändarne med gnistrande fart, och klackens yttre kanter formas medelst ett hastigt roterande hyfveljern, hvaremot stöfveln föres under stark påtryckning. Denna sednare maskin skötes af en karl, hvaremot allt öfrigt arbete utföres af endast qvinnor eller mindre gossar. Oss återstår ännu att nämna en visitkortpress, der 100 visitkort fås färdigt tryckta inom den korta tiden af 4 å 5 minuter. Underverket tillgår sålunda, att en vanlig boktryckeriform med rörliga stilar anbringas uti maskinen, som sjelf framflyttar korten och pressar dem emot formen, som emellan hvarje kort pressas emot en med färg öfverdragen lärftsremsa. För hvarje 500 afdrag måste detta färggifvande band utbytas emot ett nytt dylikt; färgen blifver klart svart och är genast alldeles torr. Denna maskin kan blifva af mycken nytta för flere inrättningar, der man ofta behöfver ett större antal tryckta etter af olika innehåll, hvilket lätt ästadkommes medelst stilarnes omflyttning.